Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När konungamördarne bekände. Ett hundraårsminne af Gustaf Björlin. Med en vignett af Carl Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ogärningsmannen i flock och farnöte .
Ofverståt-hållareämbetet biföll genast aktors yrkande, och skulle Horn
få underrätta sina anhöriga på lämpligt sätt därom.
Förhöret vardt därefter afbrutet.
Först följande eftermiddag, tisdagen den 20 mars, blef
Horn konfronterad med Ankarström. Han låtsade liksom
Ribbing den största afsky för kungamördaren. Vid dennes
åsyn, utbrast han emfatiskt, kunde hans sinne icke vara
annat än i högsta måtto upprördt.
Ankarström sökte föra honom till minnes ett och annat,
som passerat dem emellan under deras förtroliga
öfver-läggningar, för att bevisa, att så väl Horn som Ribbing
hade skuld till hvad som händt, om än hans egen skuld
var den största. Om grefvarne», sade han, ej gifvit honom
medhåll, hade han kanske ensam gjort mordet; men visst
skyndade det på.»
Hans första bekantskap med Horn hade ägt rum hos
dennes svägerskor, fröknarna Linnerhjelm, som bodde pä
nedra botten i samma hus som han. Fin dag på senhösten
hade han och Horn råkats där, då han, ursinnig öfver sin
Visbyprocess och öfver att han blifvit förbjuden att lämna
staden, utfarit i vreda ord mot regeringen och sagt sig vilja
»ha ihjäl konungen». Florn hade hållit med. Man kunde ej,
svarade han, på annat sätt komma till väga.
Men hur än Ankarström ansträngde sig för att ur sitt
minne framleta dylika hågkomster, förblef Horn oberörd
däraf. Han nekade till allt. Slutligen frågade han ironiskt,
hvilketdera af hans vänskapsprof och hans bemötanden det
varit, som orsakade, att Ankarström inblandade hans namn
i en sådan sak? — Hvilken förståndig människa kunde
väl fästa sig vid hvad denne olycklige berättade; hans
uppgifter voro ju bara kontradiktioner?
Bragt till förtviflan öfver detta bevis på hjärtlöshet hos
den, som han hittills ansett för en af sina bästa vänner, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
