Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När konungamördarne bekände. Ett hundraårsminne af Gustaf Björlin. Med en vignett af Carl Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morgonen den 25 mars, sedan Liljensparre ansatt honom
hela natten och därvid oafbrutet vädjat till hans samvete
och hederskänsla såsom adelsman, bragtes äfven han att
vidgå sin brottslighet. Han höll sig dock strängt till hvad
som endast rörde honom själf. Om andra bibehöll han en
förtegenhet, som ingenting kunde rubba.
Liljensparre berättar, att då han, efter att hafva hämtat
papper och skrifdon, återkom i arresten, mötte honom
Ribbing med en rakknif i handen. Han hade haft den
hela tiden dold i sin rock och många gånger under det
nattliga förhöret tänkt att mörda både Liljensparre och sig
själf; men hvarje gång han velat göra det, hade han liksom
återhållits af en högre makt.
Äfven Ribbings bekännelse beundrades mycket af hans
samtid såsom typen för manlig öppenhet och resignation.
Han föraktade, skref han, att längre med konster och lögner
frälsa ett lif, som han förverkat. Ett trotsande var långt ifrån
honom. »Ej nedrigt utan tåligt, som en man ägnar», skulle
han veta afbida och undergå sitt öde. Trots dessa
stolta ord står det dock utom allt tvifvel, att Ribbings
försäkringar voro i mycket osanna.
Af de tre konungamördarnes bekännelser gör
Ankarströms intrycket af att i all sin drastiska formlöshet vara
den sannaste. Rof för en allt uppslukande hämndkänsla
hade han blifvit ett blindt redskap i grefvarnes hand, ett
redskap, som de föraktade, när det fyllt sitt onda värf.
Ankarström själf hade märkt det, strax efter sedan han
lossat skottet. I stället för heder och anseende såsom
oppositionens förnämste hjälte inhöstade han endast förakt.
»Ingen af grefvarne», slutar han sin bekännelse, »ville tala
med mig sedan.»
Gustaf Björlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
