- Project Runeberg -  Svensk kalender / 1892 /
47

(1880-1891)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En välgörare. Berättelse af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller erotiska känslor, allt eftersom karakteren var på det stycke,
som vefvades fram, och lukten af en aurikel eller syrenbuske,
som strömmade in i hans rum, kunde sprida som en
välsignelse öfver hans arbete. Han tyckte då, att goda, vänliga
andar plötsligt sväfvade nära honom.

Ett mildt ord eller ett varmt handslag var nog för att
vinna hans tacksamhet och förtroende, men lika långt stöttes
han tillbaka af hvad som sårade honom, och han sårades
lätt. Hvad som sades kallt, hånfullt eller endast med en
klang, som visade, att man icke förstod honom, kom hans
hjärta att stå stilla af förskräckelse, och det var icke endast,
när det angick honom själf. Hvarje tecken på hänsynslöshet,
egoism eller taktlöshet, som man ju då och då kan stöta
på här i lifvet, väckte hans motvilja och indignation, i
synnerhet när det gick ut öfver sådana personer, som stodo
försvarslösa mot dessa utbrott.

Med dessa förutsättningar var det tämligen naturligt,
att Mickel icke trifdes särdeles väl i sin familj, där det
hvarje timme på dagen förekom ord och ting, som verkade
på honom, icke blott som om man hade viftat honom för
ögonen, så att han måste blinka, utan snarare som om en
duktig boxare hade gifvit honom den ena stöten efter den
andra midt i bröstet.

Hans far, som bröstade sig, klingade med berlockerna
och deklamerade, medan han gestikulerade med sitt
pekfinger med signetringen (Mickel mådde illa, när han såg
denna ring), plågade honom förfärligt med sitt ständiga
skryt öfver allt hvad han var, allt hvad han hade gjort,
allt hvad man kunde göra, endast man ville lefva så,
som han hade lefvat, och med sitt suveräna förakt för
»simpelt folk», som icke förstod, hvad »schangtilt folk» önskade
och behöfde.

Mickel kände icke alls sin mor. Hon hade alltid haft
så brådt med att tänka på och sörja för barnens mat och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkal/1892/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free