Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En välgörare. Berättelse af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt hvad han upplefde och företog sig hade samma
finkänslighet, var hvarje ord af stor betydelse för honom.
Två uttryck, som för andra gällde ungefär detsamma,
tycktes honom så olika, att han icke utan att plågas skulle
ha kunnat använda det, han tyckte mindre om. Han arbetade
därför alltid med en underlig smärta. Det kostade honom
en spänd ansträngning att dyka ned till bottnen af tanken
och språket för att riktigt uttömmande få sagdt, hvad han
ville uttrycka.
Hans stoff var icke stort, ty han hade hvarken sett
eller upplefvat mycket jämfördt med, hvad många andra
unga karlar hade gjort vid hans ålder. Den yttre värld
han kände inskränkte sig till Upsala och Stockholm och
en del af skärgården, där föräldrarne bodde om
sommaren, och så hade han gjort en och annan fotvandring.
Hans bekantskaper voro icke heller många. Det var
familjen där hemma och kamraterna vid universitetet, och
hans personliga erfarenheter voro blott få, då han icke hade
slutit sig starkt till en enda människa, men han hade denna
instinktlika förkänsla af lifvets innehåll, som alla verkliga
konstnärsnaturer äga. Små saker gjorde ett stort intryck
på honom och voro alltid för honom en uppenbarelse af
hvad som gömde sig på djupet. Lifvet kunde skänka honom
större erfarenhet men icke öfverraska honom. Han förstod,
hvad den mest sönderslitande hjärtesorg och den största
lycka måtte vara. Som man vet, beror det icke på hvilken
föda en människa får, utan hur väl hon smälter den, och
allt, hvad Mickel såg och hörde, öfvergick liksom i blodet
på honom.
För honom kunde intet underbarare finnas än
Stockholm. Hur än denna sköna stad beslöjade sig i skyar
eller trädde fram i strålar, hur han vandrade omkring i den
och såg den i morgon och natt, i vår och höst, var den
outtömlig i sin skönhet. Han hade icke plats att rymma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
