- Project Runeberg -  Svensk kalender / 1892 /
51

(1880-1891)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En välgörare. Berättelse af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla de underbara intryck, som den fyllde honom med,
och likaså var det med naturen, hvar han gick och
stod.

Han lefde i en värld af toner och färger och
kämpande krafter, af ett hemlighetsfullt, spirande lif, fullt af
tusen växlingar. Dagen var icke lång nog att se därpå,
långt in på natten följdes han af de sväfvande synerna.

Allt hvad han skref liknade naturen. Han försökte
icke göra några konster med sina intryck. Han förhöll
sig alldeles stilla, andlöst stilla och lyssnande, och lät
alltsammans sila genom sina tankar som solljuset silar genom
gröna blad. I sitt minne fixerade han allt, som om naturen
skulle diktera honom, hvad han skref, och han omsorgsfullt
lyssna till hvarenda stafvelse. De, som kände naturen
och älskade den, måste känna, att denne man kunde
uttrycka, hvad hon sade.

Han fick några af sina »skizzer», som han kallade dem,
tryckta i en tidskrift, men han satte icke ut sitt namn.
Kritiken omtalade dem som ett par små »nätta bitar»,
»tämligen innehållslösa», men med en och annan »rätt fin
naturbeskrifning.» Det var just icke vidare uppmuntrande.
När man själf sjunger en visa med tårar i ögonen, är det
icke värmande, att den, som hör den, endast frågar: »Hvar
har du fått den ifrån» eller en liknande, likgiltig anmärkning.

Mickel tänkte, liksom han så ofta hade tänkt i skolan,
att han förmodligen var mycket dum, eftersom hans lärare
sade, att de funno honom så, men han kunde i alla fall
icke låta bli att skrifva. Detta första försök hade varit
liksom de första simtagen; nu märkte han, hur han bättre
och bättre kunde flyta och komma ut på djupt vatten.

Under ett par år skref han mycket: skizzer, noveller,
poesi, allt eftersom formen passade bäst till hans tankar.
Han tog mod till sig och satte ut sitt namn, och kritiken
omtalade honom som »en ung man icke utan talang.» —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkal/1892/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free