Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En välgörare. Berättelse af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbi Mickel med sitt buttra ansikte och tog likgiltigt mössan
af sig för honom. Men just som han skulle gå öfver
landgången, grep Mickel hans hand och sade, med en röst
som blef så hög, att han nästan ropade:
»Tack, tack! Ni vet inte, hvad ni har gjort för mig!»
Den andre rynkade ögonbrynen och såg förvånad på
honom. Men då han kommit i land på bryggan, tycktes
det med ens ha gått upp ett ljus för honom. Allt det
buttra i hans ansikte försvann. Hans ögon och tänder lyste.
Han viftade med mössan och med handen till Mickel, som
stod i aktern med tårfyllda ögon.
Men båten var redan långt ute. Böljorna skummade
kring kölen, röken stod mot den ljusa sommarluften som
en hvirflande fana.
Den gick framåt med Mickel, ut i det lysande,
böljande hafvet, ut i den nyskapade värld, som han skulle ut
och eröfra. Nu kände han, att han hade lof att dikta igen.
Helena Nyblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
