- Project Runeberg -  Svensk kalender / 1892 /
63

(1880-1891)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En välgörare. Berättelse af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Kallar ni dem tarfliga, därför att de inte äro grefvar
och baroner», svarade Mickels motståndare. »Jag antar, att
de äro som de flesta, — som ni och jag och många andra.
Jag tycker mest om att läsa om naturliga människor och
inte om sådana, som skola gå och föreställa något, som
man skall underförstå.»

»Ni lefver mycket ensamt?» vågade Mickel fråga,
»eftersom ni så där har utvecklat er smak på egen hand.»

»Äh ja», svarade den andre, »min egendom ligger en
fyra mil från Stockholm. När båtarna gå, äro vi ganska
sällskapliga af oss, men vintertiden ha vi en lång väg på
vagn dit in.»

»Och inga grannar? frågade Mickel.

Två mil från oss , svarade den andre, »men jag har
min hustru och mina barn och så en och annan bok till
glädje och uppmuntran, — så som den här till exempel,
— en sådan, som ni unga, öfverreflekterade stadsbor inte
förstå er på!»

Han tycktes icke ha lust att fortsätta samtalet utan
vände sig till hälften bort från Mickel och började åter läsa.

Mickels hjärta slog och dansade i bröstet på honom.
Solen kastade hela knippor af strålar öfver honom, som
om den skulle ha sprutat honom i ansiktet. Hvad allt
omkring honom plötsligt hade blifvit härligt!

Han reste sig upp och sträckte på sig, så läng han
var. Hur böljorna sköljde i sommarglädje kring båten, hur
alla kuster tycktes vinka och vifta till honom och ropa:
»Välkommen ut i naturen igen! Är det inte skönt att lefva?»

Han gick med stora steg fram och tillbaka på däcket.
Blodet hade börjat storma omkring i ådrorna på honom.
Han kände en kraft och en glädje i sig, som han icke
hade erfarit på många år.

Båten lade till vid en brygga, och bland dem, som
gingo i land, var också landtbrukaren. Han gick alldeles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkal/1892/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free