Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alice. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svikit den dröm om en ren och stark kärlek, som alltid
darrat innerst inom mig, den med min första ungdom
ålders-gamla dröm, där jag ser mitt hufvud lutadt mot ett blondt
och trofast tlickhufvud, hvilkets hvita panna är böjd öfver
en fönstersmygs sybåge, medan skymningen ikring sjunger
hemmets sång om lugn och lifslång lycka.
Puder, smink och komedispel alltsammans! Tysta
nådde* vi hotellet, och med ett skamset handslag skildes
vi åt.
Men denna växling mellan en orolig, torr lidelse, som
ville flamma upp inom mig utan att skänka mig ungdom
eller glädje, och en känsla af vämjelse, som väfde jag mig
själf in i något sminkadt, oäkta och gammalt, blef hela
vintern min förhärskande stämning, utan att jag i själfva
verket kom grefvinnan närmare än till en balaftons balfva
förtrolighet. Hvad de öfriga medlemmarne af grefvinnans
uppvaktning angick, skedde däremot med dem en stor
förändring. De afföllo alla utom Terkow allt tydligare månad
för månad, och grefvinnans aftoncirkel blef allt glesare.
De gingo om kvällarna ner till kursalen och spelade,
berättades det. Men till mig, som de tydligen ansågo
allvarligare angripen, sade de ingenting, blott logo med
underkunniga augurers spefulla leenden.
Så blefvo Terkow och jag ensamma med grefvinnan
hela de långa aftnarna. Vi sutto i ett litet sidorum till
den stora konversationssalongen utan andra grannar än fyra
korpulenta engelska herrar, som afton efter afton sutto där
inne som förstenade i sin whistrobbert. Grefvinnan slog
sig ner i en låg hvilstol, och hon var hänförande vacker i
stor middagstoilett och starkt urringad. Hon bar en
dia-mantagraff i toppen på den kask af svart hår, som prydde
hennes regelbundna Agrippina-hufvud, och hon lekte med
en smal, otillförlitlig hand med sin solfjäder. Hon höll
den uppslagen framför sig och stödde sin hvita haka mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
