Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alice. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i släpiga tonfall. Ändtligen kommo grefvinnan Hortense och
hennes dotter, och med plötslig skadeglad klarsynthet såg
jag, hur solstrimman utpekade hvarje rynka kring hennes
ögon och ett litet veck vid munnen, som jag icke sett
förut. Grefvinnan passade icke ihop med våren, men Alice
tycktes mig aldrig förr hafva haft ett sådant bedårande
skimmer af ungdom och skalkaktighet öfver sig som denna
middag. Hon var klädd i en herdinnedräkt i hvitt och
skärt och liknade en vignett till Florian, i all sin fägrings
vårliga gratie. Hon hade hvita syrener i håret, i sitt skärp,
på kjolen, hon var själf en hvit parksyrens leende gudinna,
väckt till lif af en vårmorgons sollysta daggdroppar. Jag
sökte betrakta grefvinnan med ett mörkt uttryck öfver mitt
ansikte, som skulle säga, att jag kände hennes hemlighet,
men mot min vilja fängslade mig de hvita syrenerna. Min
blick ville icke lämna Alice, och innan jag visste ordet af,
voro vi två inbegripna i muntert gnabb. Men under detta
samtal försiggick inom mig en plötslig förvandling af den
art, som blott de mystiska skriftställarne känt och
framställt. Det var en sorts inre uppenbarelse, som förnyade
och föryngrade mitt jag. Det var våren, som fejade rent
inom mig och sopade bort min gamla kärlek och min
gamla sorg, som den sopar bort maskstungna och vissna
blad. Grefvinnans bild var plötsligen utplånad i mitt hjärta.
Jag var fri men darrande af förväntansfull lycka, och Alices
hvita syren drog som ett löfte om ren och lifslång kärlek
genom min själ.
En månad till voro Alice och jag samman på hotellet,
och jag älskade henne, som jag icke älskat, sedan jag var
ung student, sedan den tid mitt sinne kunde brinna och
drömma som den svenska högsommarnatten med ett sorl
af toner, ett rus af dofter, ett töcken af hetta. Och jag
älskade klart och omedelbart utan pariserkryddor och
mode-parfymer. Våren hade stämt min själ i folkton, till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
