Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alice. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vrå i en af konversationssalongerna. Frackar med bvita
kamelior i knapphålen, nakna halsar mot siden och juveler
skymtade gruppvis bland grönskan. En trånsjuk vals
hördes svagt från balsalen.
Alice satt midt emot mig. Efter dagens mod var hon
pudrad i håret och hade satt en mouche vid sin högröda
barnamun. , Hon var med denna frisyr mer rococo än
vanligt men kanske icke på samma vis som förr. Hon liknade
nu mindre en ingénue än dessa prinsessporträtt, som
understundom fängsla ens öga i gallerierna på något gammalt
slott. Det var ett något på en gång egendomligt ungt och
egendomligt världsklokt öfver hennes klara panna under
pudret och öfver de blå ögonen med sin öppna, lojala
blick. Hennes fina skuldror darrade under de smala
sidenbanden, men hon betraktade mig allvarsamt och frimodigt,
som hon utan undanflykter och utan koketteri ville
undergå den uppgörelse, som förestod.
»Och i dag är Sankta Cecilias dag», började jag så
med den olyckliges feberaktiga åtrå att tydligt som en
dödsdom få veta den olycka, som han redan anar . . .
Alice teg ett ögonblick, räckte fram sin hand på detta
rättframma och lojala sätt, som afväpnade all min harm
men också lät mig dubbelt känna vidden af den förlust
jag gjort.
»Förlåt mig», sade hon sakta och allvarligt . . . »Ni
är så god ... Ni kan förlåta . . . Jag var ett barn i våras,
ett barn, som lekte och ingenting förstod . . . Förlåt mig
och försök minnas mig som en vän» ....
Några par gingo förbi. Jag hörde några pratande
polackers gutturala skratt. Musiken fortfor att ljuda
afläg-set, trånsjukt. Jag märkte det alltsammans men som i
fjärran, som tomma ljud och oklara syner. Det svindlade
för mina ögon, och jag erfor blott en obetvinglig lust att
kasta mig ner på golfvet framför Alice, att omfamna hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
