Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogens mystär. Berättelse af Herman Sätherberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogens mystär.
| J en, som ej äger natursinne, kan icke ana, hvilken ren
njutning som erbjuder sig för den i en vacker nejd
kringsvärmande naturvännen. Och när denne, ensam vandrande,
någon gäng under sina ströftåg kommit på villospår i en
af skogssköflingen ännu oberörd vidsträckt nordisk barrskog,
hvilka mäktiga känslor vakna icke då i hans bröst!
Sökande sin väg igenom de tysta dalarna, där resliga
hundraåriga granar och furor omgifva honom med sina
skuggor, blicka ned på honom, likt vålnader från
hän-sofna tider, och i vindens fläktar hviska till honom om
naturmakternas hemligheter — drömmer han sig bort ifrån
det oroliga världslifvets strider och lefver ett sällsamt lif
med de honom omgifvande naturalster, som med mäktiga,
mystiska band sluta honom inom sin trollkrets.
Jag sade med afsikt: »ensam vandrande»; ty det är
blott för den ensamme, ostörde skogs vandraren, som skogen
talar sitt mest gripande språk och förtror oss sina
hemligheter. —■ Det monotona suset af vinden i trädens kronor
förekommer, som hviskade skogen om onämnbara känslor,
och som om de bundna naturandarna suckade efter
förlossning.
Ännu mäktigare är den stämning, som väckes hos den
ensamme skogsvandraren, då dagen slocknar och skym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
