Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Egron Lundgrens litterära och artistiska kvarlåtenskap - Bref till öfverintendenten Anckarsvärd. Af Egron Lundgren. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skåpet — och de hafva rätt. Hvem kan t. ex. se påfven
i sin nya guldbroderade sidenkåpa blifva buren pä sin röda
sammetsstol, omgifven af järnklädda schweizare med deras
vackra spjut och de stora solfjädrarna, utan att åskåda och
påtagligt se, att det är Kristi ståthållare som kommer. Det
är verkligen, som om man tyckte sig vara i himmelriket.
Hvad som dock något stör effekten, äro de rödbrusiga,
svettiga bärarne under hans helighets stol. Kardinalerna hafva
icke heller nog frappanta ängiaansikten, men det hela gör
en effekt, så att man nästan skäms för att vara människa,
så att man slår sig för sitt bröst — och går hem igen.
— I hospitalet la Caridad finnes Murillos stora tafla,
Moses som gör underverket med källan i öknen. Taflan
kallas la Sed, törsten, som därpå är förträffligt framställd.
Det är en af de bästa taflor jag sett och säkert en af
Murillos bästa. Midt emot hänger hans Kristus, som bespisar
fem tusen män — icke så bra som hans öfriga taflor. I la
Caridad finnas äfven tvenne märkvärdiga taflor af Valdes
— den ena föreställer döden, som släcker ut ett ljus midt
ibland en hop attributer af världens prakt och härlighet,
förträffligt målad. Motstycket föreställer tvenne likkistor, i
den ena en halfförruttnad biskop full med maskar och
ohygglighet, i den andra en riddare af Santiago, nästan
rutten. Man har en anekdot, att Murillo sagt sig aldrig
kunna gå förbi denna tafla utan att hålla för näsan; ett
smickrande ord, om man så vill, ty han sade icke, att han
ville blunda. Sagan säger, att riddaren af Santiago är ett
porträtt af den odödlige ärkekurtisören Don Juan. — Jag
hade rekommendationsbref till Don J. Bequer, en spansk
målare af rätt mycken talang. Målar mest andalusiska
genretaflor med dansande flickor i granna kostymer. Hans
målning har någon frändskap med den engelske
genremålaren Williams’ i Rom. Kostymerna nätt toucherade,
och det hela af en angenäm effekt. Svagast är han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
