Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Egron Lundgrens litterära och artistiska kvarlåtenskap - Bref till öfverintendenten Anckarsvärd. Af Egron Lundgren. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska kanonjärnet, eller kan en gris imitera en kattunge,
eller en groda en guldfisk? Jag trifves rätt väl i Sevilla.
Har här hunnit förskaffa mig rätt angenäma bekantskaper
och målar hela dagen med nöje. Jag har hälsan och ett
gladt lynne, och då bör man vara nöjd, ty »bättre är sämre
än väl», säges det. Jag har ingen lust att resa härifrån, så
länge det är så kallad vinter. Huru sträng denna årstid
här är, kan herr öfverintendenten föreställa sig, när jag
säger, att vi voro ett helt sällskap ute åt landet juldagen
och spisade middag i det gröna, fruntimmerna i tunna
klädningar och vi andra i andalusiska jackor. Nu skall
jag med det första begynna den beställning, som jag fått af
excellensen Bonde på Säfstaholm. Här finnas så många
vackra saker att måla, att man verkligen har svårt att välja.
Emellertid skulle jag vara lycklig, om herr öfverintendenten
ville Framföra mina tacksägelser till grefven för det
förtroende, som han sätter till min förmåga.
Af de utländska tidningarna har jag sett, att vår
kronprins snart förmäler sig och att det unga hofvet kommer
att residera i Norge. Jag föreställer mig, att det nog i
början skall förefalla besynnerligt för den unga prinsessan
att på det sättet flyttas från Hollands kanaler till Norges
fjällar. Men med tiden skall hon visst vänja sig att se
bergen mindre höga, och kanske till och med lära både
svenskar och norrmän att vänja sig vid detsamma. Efter
allt äro vi kanhända alla läraktigare, än man vill tro. Hvad
jag har svårt att lära mig är att skrifva läsliga bokstäfver,
och jag ber herr öfverintendenten därför ursäkta mig, att
i denna min improviserade epistel somliga ord kommit så
hufvudstupa ur pennan, att de mera likna moriska
trollformler än en kristen människas sansade skrift. Som det
nu snart är elfva år, som jag icke varit i Sverige, må det
icke heller förefalla så underligt, om somliga ordställningar
skulle vara sammanvridna på ett nog babyloniskt sätt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
