Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Egron Lundgrens litterära och artistiska kvarlåtenskap - Bref till öfverintendenten Anckarsvärd. Af Egron Lundgren. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nätt kropp och kostyra, och jag har redan målat allt detta
på en liten tafla, som en engelsman köpt af mig. Vid
denna marknad ser man också många serranas, det är
kvinnfolk ifrån bergstrakten i deras nätta kostymer. E)e
hafva ett slags spansk karlhatt på hufvudet, en kjol som icke
räcker längre än nedom knäet, vackra ben, ljusblå strumpor
med hvita broderier och små, nätta skor af ofärgadt läder
med silkesstickerier. Det är otroligt, huru nätta fotter
spanskorna i allmänhet hafva. Jag tecknade en af dessa
serranas, en som allmänt kallades »la Guapa», det är den
täcka, i min ritbok, och tycktes hon däraf vara särdeles
smickrad. Flera familjer af dem jag känner i Sevilla voro
också utkomna till denna fest. Man färdas då i dessa
stora ärevördiga vagnar från Gil Bias’ tid, förspända med
mulåsnor, så som man ser dem målade på van der
Meu-len’s taflor och som här icke äro någon sällsynthet. Där
inne sitta nu rödblommiga flickor i svarta mantiljor och
juveler, unga ögon, men med parfyrmerade
pärlemors-sol-fjädrar, som troligen varit fingrade af deras mormors-mor,
kanske i samma vagn och kanske med ännu mera
lekfullhet. Man säger, att Sevilla är anlagdt af Herkules och att
Venus satt sig ner här på gamla dagar. Hvärken det ena
eller det andra lärer dock vara bevisadt ännu, men visst är,
att jag många gånger tyckt mig möta gracerna, förklädda
i mantiljor och solfjädrar; och fast jag icke är arkeolog,
skulle jag ändå hafva lust att förvissa mig om huruvida de
icke verkligen äro originalerna till de marmorbilder jag
många gånger sett i Italien. Men den, som icke är
grosshandlare eller som Jupiter kan förvandla sig i ett guldregn,
måste låta vara sådana antikvariska studier. Gratiösa äro
de, det är emellertid säkert. Men det är ingen konst att
vara vacker för den som är en skönhet, och hvad är det
för konst att hafva gratie, när man fått den af naturen?
Sådant låter sig icke lära eller imitera, lika litet som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
