Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius. Dikt af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Messenius.
örkt! Mörkt! Jag kan ej se, kan ingenting,
ej tänka, icke minnas, icke glömma!
Det svider i mitt öga, bultar hårdt
i hjärnan, och min hand, som griper pennan
med en förtviflads sista spröda kraft,
förmår ej skrifva ned ett ord, ej stryka
en linie ens. Men hela rymden hvirflar
af bokstafstecken, svartnar af min skrift,
förvriden, krokig, döljande bak fula
och grofva masker mina tankars drag
och gäckande med galen dans min möda,
min långa lefnads släp. Ett ljus! En fackla!
Jag kunde omgestalta allt det där,
få ordning, skönhet, snillets jättebyggnad
af dessa splittrade och nötta stenar,
som stirra mot mig ur mitt lifs ruin,
jag kunde lyfta »Scondia» mot höjden
som Peterskyrkans hvälfning. Nyss min tanke
stod brinnande och klar framför mig, kolnar
i mörker snart, ty solen sprang ifrån mig,
och jag har intet ljus. En gnista bara!
Jag blåser eld i detta unkna skräp,
jag offrar alla nötta, svarta blad
med deras svarta år, blott för att hinna
få tecknadt upp, hvad allting skulle blifvit, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
