Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius. Dikt af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad allt kan bli, om jag får tid och ljus! —
blott för att visa världen hvad den mist
i flamman af förstörelsen, en bild
som jämt skall bränna minnet! Men det finns
en gnista ens. Liksom ett träd dras ned
i tjärnens djup att multna sen på bottnen,
så skall jag multna utan ljus och eld,
förtäras utan flamma, och min Scondia
skall ligga tung och död i fängelset,
en frusen jord!
Min hand är domnad, stel.
Är det af köld från denna karga vår,
som leker sömnigt nu med svartnad snö
och jagar mörkgrön flod framför sig, fattig
på lif, men rik på sniken död? Kanhända
att det är åldern också; hundra år,
det tycks mig, måtte sofvit bort sig, sedan
jag först kom hit. På mig har tiden tryckt,
med mig han lekt, som dåsig katt med råttan
och glömt de andra, glömt att suga till sig
de loja timmar, glömt att dränka solen
i älfven där så fort, som förr han brukat,
och därför ingen märkt, att åren gått
så många. Jag har märkt det, och jag vet,
att sekler måtte dragit ned hvarann,
sen jag är fången, och jag nästan söfves
af deras glidande och tröga gång.
Nu är det nära mig igen, det tunga,
det svarta mörkret, som det jäktade
mitt öga under långa pinonätter
i kammarn öfver älfven, där jag stängdes
uppå den djäfvuln Erik Hares bud;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
