Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända skepp. En julberättelse af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brända skepp.
En julberättelse af Richard Melander.
!j allmänhet skulle vi nog, därest våra önskningar blefve
uppfyllda lika hastigt som de uttalas, med tiden lära
oss att blifva försiktiga på det området.
Mängen har kanske, då han sett en afskild enstöring
sitta i lugn utanför de stora striderna, känt en plötslig
längtan att få byta med denne, utan att tänka sig
möjligheten af att detta lugn är endast skenbart och afskildheten
från de yttre striderna icke något skydd mot tankars,
känslors och lidelsers anlopp.
Men den man, som låtit timra sin ensamma boning
där ute på skäret i hafsbandet och som äfven burit denna
ensamhet nu i snart tjugu år, han hade noga beräknat
de andliga kostnaderna, innan han inlät sig i denna affär
med sig själf. Han kände sitt eget skaplynne tillräckligt
för att veta, att han brände sina skepp i och med
detsamma han en viss kväll brände sina gömda bref för att
följande dag lämna människorna och samhället och flytta
ut ett par mil till hafs, »för att få litet bättre luft», — som
han hade anfört till förklaring.
Han var ung, då beslutet slog ut i handling. Ingen
fick hans förtroende helt, men folk råkade därför icke i
förlägenhet. Svårare saker hade man åtagit sig och utfört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
