- Project Runeberg -  Svensk kalender / 1892 /
175

(1880-1891)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända skepp. En julberättelse af Richard Melander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Huru länge han på detta sätt ivrat omkring, hade han
icke lagt märke till, upptagen som han var af sina tankar,
då han vid ett ställe, där ett sund öppnade sig, fick se ett
svagt ljussken på långt afstånd. Just i den riktningen visste
han, att hans stuga låg. Men icke kunde ljuset komma
därifrån; han hade visserligen efter vanan lämnat dörren stängd
med isittande nyckel, men ännu hade det aldrig händt, att
någon i hans frånvaro gått in i eller kvarstannat i stugan,
ännu mindre tändt ljus där. Emellertid rodde han ditåt,
och efter en stund såg han säkert, att det var från hans
eget stugfönster ljusskenet strålade. Då fortsatte han hastigt
det återstående af vägen, kom fram till bryggan, fastgjorde
båten och gick stigen uppför mot sin stugdörr.

Där inifrån hördes ingenting. Det hade vid bryggan
väckt hans uppmärksamhet, att ingen båt syntes till, men
han hade tolkat detta så, att någon, som var särdeles
förtrogen med öns landningsställen, lagt till på någon annan
punkt af stranden.

Han steg nu in. Hade hans ögon mött ett par
beväpnade inbrottstjufvar, skulle detta måhända icke gjort på
honom det intryck, som han erfor vid inträdet. Rummet
upplystes af ett ljus, som ställts på bordet. Skenet var
knappast starkt nog att tydligt framhålla bilden af en liten
flicka, som satt orörlig på en stol och förskrämd stirrade
på den store skäggige mannen vid dörren.

Det var icke öfverläggning utan instinkt som gjorde,
att han fick en så vänlig min och strax därpå gick fram
öfver golfvet och sade:

»God afton, lilla vän! hur har du kommit hit?»

»Mamma är död», svarade hon lugnt.

»Nå, men hvar ä’ din pappa?»

»Jag har ingen pappa, för han ä’ också död.»

Hennes ögon foro från föremål till föremål i rummet.
Hon tycktes icke längre vara rädd, endast nyfiken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkal/1892/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free