Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända skepp. En julberättelse af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men bur kom du hit då, min lilla vän — hva’ heter du?»
»Sonja!»
Det ryckte till litet i honom.
»Jag for med lotsen, men jag vet inte hvar han ä’».
I detsamma folio »ingeniörens» blickar på ett litet bref,
som hängde vid ett snöre om flickans hals. Han läste sitt
namn på brefvet, och tog det därför och öppnade det:
»Ivar! jag är död, när du läser detta. Sonja vet nog,
hvar min graf är. Jag vet, att du kommer att gå dit. Vill
du höra något om mig, kan nog Sonja berätta. Jag dör
lugn, då jag fått löfte, att hon skall lämnas i din vård.
Handla med henne efter som ditt hjärta bjuder. Jag har
icke rätt att bedja dig om något, men jag dör ändå lugn.
Striderna äro slut. — Sonja.
Om och om igen läste han de med jämn, säker stil
skrifna raderna. Hon, för hvars skull han blifvit det han
nu var, hade skrifvit dem. Men det gamla, aldrig läkta
såret, refs icke värre upp genom brefvets lydelse. Det
framkallade ingen storm i hans inre af minnen, tankar och
känslor. Det verkade på honom som en stilla, svag
klockringning. Och det förklarade tillfyllest det sällsamma
besöket af denna lilla flicka, som han aldrig förr sett.
Men här togo nya tankar och föreställningar vid. Och
de uppstucko först som dunkla fjärrbilder, hvilka rörde sig,
icke bortåt utan närmare, och togo bestämd form och
samlade sig och ryckte in på honom med någonting af hot och
maktspråk, som trängde undan hans eget jag i en liten vrå
och uppfordrade honom att tjäna och lyda nya herrar.
Snabbare än blixten hade hans tanke ilat in i det
kommande och redan hunnit tillbaka med ett helt följe af
ingenting mindre än skräckbilder, som skrattade och grinade
åt honom. Med feberaktig hastighet, men på samma gång
behärskad af klar och lidelsefri logik, arbetade hans fantasi,,
medan hans blickar nästan frånvarande hvilade på Sonja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
