Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända skepp. En julberättelse af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gråhvita, som öfverallt omgaf honom, framtittade ett litet
ansikte rned blå ögon och ett lockande leende. Detta
ansikte ville han komma närmare; han, enstöringen, låg där
ute och kämpade en snart hopplös kamp emot storm och
sjö, då han ännu kunde rädda spelet genom att falla af
och länsa undan till någon tryggande plats, och detta endast
för en förryckt idé om en liten främmande flickunge och
ett julljus.
Förunderligt nog hade han icke ridit upp på något
skär eller grund. Han visste, att kursen icke längre gick
rätt mot stugan, men han hoppades, att snöstormen skulle
vara endast en öfvergående by. Detta var missräkning.
Luften tätnade och antog alltmera af skymningens
ogenomskinlighet, medan vinden visade benägenhet att blifva mera
byig. Skoten måste oafbrutet löpa, och det kräfde hela hans
onaturligt uppdrifna påpasslighet att hålla båten i fart. Under
tiden åt vinden sig fram vidare rundt kompassens båge.
Snart skulle själfbevarelsedriften tvinga honom att söka land
hvar som helst. Han visste, att båten redde sig bäst i
länsning.
Och så kom stunden, då han måste besluta sig för att
uppgifva den vanvettiga idéen att segla för ett visst mål.
Storseglet bärgades med kvarlämnande af ett litet stycke
dragande duk nere vid mastbänken, focken fick stå full,
och så ändrades kursen bortåt mot det obestämda, utan
annan ledning än stormen och sjön, som tycktes ursinniga
öfver att han ännu hade tanke på att undkomma.
En lång stund gick så denna förtviflade seglats utan
andra vittnen än hafvet, stormen och mörkret, som nu
kommit till. . . .
Ljus voro tända här och där i stugorna på skären.
Men snöstormen drog sin täta slöja om fönstren, så att
han, som förfrusen jagades förbi där ute i mörkret, icke
skulle få någon stråle till vägledning. Klockorna i stadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
