Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1 & 2 - Hultstrand, J. E., Om konservfabrikationens nuvarande, ståndpunkt och utsigter i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
råmaterial, är tillfinnandes. Uppmärksamheten har väl blifvit riktad
på vår billiga, norrländska fogel, som säkert skulle kunna blifva en
begärlig exportartikel, om den blefve lämpligt inlagd i så färskt
tillstånd som möjligt. Att- det här som vid så många andra tillfällen
stannat vid de fromma önskningarna beror på den ofta öfverklagade,
äkta svenska bristen på företagsamhet.
På fisk är det deremot ingen brist, och har man försökt sig på att
konservera såväl lax och makrill, som sill och strömming. Den senare
har dock endast i form af s. k. lätt rökta sardiner vunnit någon
spridning. Enär intresset för att af vår strömming — inlagd såsom
sardiner — åstadkomma en större handelsartikel fortfarande är lifligt, så
torde en kort beskrifning öfver den franska sardinfabrikationen
ickesakna intresse för svenska läsare.
Sardinerna förekomma som bekant i Atlantiska Oceanen vid de
franska och spanska kusterna, äfvensom någon enda gång vid kusten
af Nordamerika. Så snart fisken blifvit uppdragen på land,
omhänder-tages den genast af fabrikanterna och beströs med något salt, hvarefter
omedelbart hufvudet och inelfvorna aflägsnas. Fisken får sedan ligga
några timmar för att taga till sig saltet. Derpå sköljes den väl och
utbredes sedan på ett slags galler. Liggande på detta utsättes den för
solvärmen och får torka. Det är nödvändigt att den blir tillräckligt
torr, så att den vid den följande neddoppningen i sjudande olivolja
underkastas en verklig stekning (»friture») och icke blott kokning. En
allmänt känd sak är nämligen att samma sorts fisk blir mycket olika
till smaken allt efter som den är stekt eller kokt. Det är väsentligen
felaktigheter, begångna vid denna stekningsoperation, som vållat att
försöken med vår strömming hittills ej lemnat något fullt
tillfredsställande resultat, isynnerhet som strömmingen med sin hårdare benstomme
tarfvar en motsvarande ännu kraftigare behandling- Sedan de »stekta»
sardinerna fått ytterligare torka något i solen äro de färdiga att
(vanligen till ett antal af 8—10 stycken i hvarje) läggas in i lådorna, hvilka
sedan fyllas med frisk olivolja, igenlödas och derpå kokas i vatten under
1—1V2 timme i och för konserveringens fullständigande.
Svårligen kunna vi här i Sverige få en lämplig ersättning för den
franska maj-, juni- och julisolen, så billig, och hvad torkningsförmågan
beträffar så ytterst verksam. Kommer då dertill, att, såsom förhållandet
varit under innevarande år, sardinerna strömma till i sådan ymnighet
att priset gått ned till c:a en krona pr 1,000 fiskar, så omöjliggöres
naturligtvis all täflan på verldsmarknaden med fransmännen.
Hvilket betydande omfång sardinfabrikationen intager i Frankrike
kan inses deraf, att endast på en plats Concarneau inlades år 1878 240
millioner fiskar, motsvarande omkring 24 mill. askar, samt att exporten
steg för 1875 till 24 mill, för 1880 till 29 mill. och för 1886 (ett år
med mycket klent fiske) till 14 mill. francs. Af denna export tog en
ej obetydlig del sin väg till Sverige såsom tabellen visar.
Konserveringen af bär, frukter och grönsaker är dock af vida större
intresse för vårt land. Vid ■,ett annat tillfälle skall jag närmare
redogöra för Sveriges i hög grad försummade tillgångar på frukter och bär
och här nu endast lemna en antydan om, hvad vi kunna och böra
tillgodogöra oss af grönsaker och dem närstående alster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
