Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7 och 8 - Ångström, Knut, Nyare studier öfver det ultraröda spektrum - 2. Äldre undersökningar öfver det ultraröda spektrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi;;.; i .t .’.•<;*"
100 I
Ar 1873 gjorde deiji äldre Becquerel en synnerligen märklig upptäckt*).
Som bekant, gifves det flera ämnen, som hafva egenskapen att efter
att hafva blifvit belysta själfva utstråla ett svagt ljus under en längre
tid, de »fosforescera».j Det är emellertid icke alla strålar i spektrum,
som uppväcka fosforescens. Det är hufvudsakligen de mest brytbara
strålarna, omfattande spektrums gröna, blå, violetta samt ultravioletta
del, som hafva denna förmåga. Becquerel visade nu, att de ultraröda
strålarna, ehuru de icke kunna uppväcka fosforescens, dock utöfva ett
visst inflytande på fdnomenets förlopp, i det att, om ett ämne, som
blifvit exponeradt för sådant ljus, som uppväcker fosforescens, sedan
utsättes för bestrålning af ultraröda strålar, så stegras fosforeseensens
styrka för ögonblicket! på bekostnad likväl af dess långvarighet. A en
fosforescerande platta, som införes i den ultraröda delen af solspektrum,
kommer derför fosfore&censen att stegras i alla de punkter, der
värmestrålar falla, under det att de ställen, hvarest de mörka banden äro
belägna, komma att lysa svagare. Till följd häraf erhålles på den
exponerade plattan en positiv bild af spektrum. Då emellertid de ställen,
som fosforescera starkast, hastigare förlora denna sin egenskap, så följes
efter någon tid den positiva bilden af en negativ, der nu de mörka
absorptionsbanden synas ljusa på mörk botten.
H. Becquerel har fortsatt faderns undersökningar öfver ultraröda
spektrum medelst denilia metod**). Han har studerat solspektrum, visat
att lösningar af jordmjetaller innehållande didym, samarium, holmium
m. m. äfven i ultraröda äro utmärkta för karakteristiska absorptionsband,
och han har undersökt ’åtskilliga metallers emissionsspektra. Af särskildt
intresse är Becquerels undersökning öfver vattnets absorptionsband i
början af ultrarödt. Dessa band återfinnas äfven i solspektrum, och
häraf synes med en viss sannolikhet framgå, att vattenångan i atmosferen
och vattnet hafva åtminstone vissa linier gemensamma.
Dessa undersökningar hafva’dock icke kunnat utsträckas längre än
till ). = 1,48 ***), hvilket synes ungefär vara gränsen för
fosforescens-metodens användbarhet.
På en annan väg hade Äbney inslagit 1880f). De fotografiska
plattorna, hvilka med’ jså stor fördel låta använda sig vid studiet af de
mest brytbara delarna af spektrum, äro i allmänhet obrukbara i den
ultraröda delen. Det lyckades dock Abney genom användande af en
emulsion af bromsilfver i kollodium att framställa fotografiska plattor,
känsliga äfven för de ultraröda strålarna. Den fotografi af en del af
ultraröda solspektrum, som Abney härigenom lyckades framställa,
utmärker sig delvis för en finess och skärpa, som man inom detta
spektralområde med intet annat medel uppnått, men äfven genom vissa luckor,
hvilka icke torde kunna förklaras annat än derigenom, att fotografiplåten
varit okänslig för vissa strålgrupper. Fotografien sträcker sig för öfrigt
blott till l = 0,983, octi metoden torde derefter knappt vara användbar^
*) E. Becquerel. Compites rendus 77, 30, 1873 och 83,249, 1876,
**) H. Becquerel Ann. jde Öh. et de Ph. 30,1, 1883. ,
***) Här och i det följande räkna vi våglängden (vi beteckna den med k), såsom nu
mer är ganska vanligt, i 0,0:01 mm. Man vinner härigenom fördelen att vid
våglängds-angifvelserna i ultrarödt sUppa utskrifva onödigt många siffror. Så skrifva vi t. ex.
natriumliniens våglängd 0,588 9 i stället för 0,0005889 mm.
f) Abney. Phil. Trans. p. 653, 1880, 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
