Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
vidare Kohlrausch bestämt motståndet för hvarje jon, när den rör sig
med en viss hastighet (1 cm. pr. sek.) med kännedom af den
elektriska energi, som åtgår för att drifva de med elektricitet laddade jonerna
genom en elektrolyt. Då nu saltet är dissocierade så är det äfven vid
diffusionen jonerna, som framdrifvas. Man känner sålunda både det
osmotiska trycket, som drifver jonerna, och det friktionsmotstånd, som
dessa vid sin rörelse erfara. Qvoten af dessa båda storheter är ett
mått på diffusionshastigheten. Nernst har på detta sätt beräknat den
s. k. diffusionskonstanten för åtskilliga salter och funnit densamma inom
försöksfelen stämma med dess observerade värde.
Betrakta vi nu slutligen, hvad som sker i elektriskt afseende, ifall
två olika koncentrerade saltlösningar t. ex. Na Cl-lösningar äro i
kontakt med hvarandra. Ett visst osmotiskt öfvertryck drifver jonen Na
från den högre till den lägre koncentrationen, samma tryck drifver
äfven jonen CL Som nu emellertid Cl-jonen har mindre friktion än
Na-jonen, så kommer den förra att snabbare vandra till den mindre
koncentrerade lösningen och ladda densamma med sin medförda negativa
elektricitet. På samma sätt blir ett ringa öfverskott af Na-jonen qvar
på den mera koncentrerade lösningens sida, hvilken derigenom laddas
positivt. Derigenom uppstå elektriska krafter, som sträfva att drifva
ut den positiva Na och tillbakahålla den negativa 01, och dessa växa
tydligen, till dess att de kompensera Cl:s snabbare vandring, så att
jemvigt inträder, hvarvid Na och Cl vandra lika snabbt. Detta ifall
elektriciteten icke afledes; sticker man deremot ned i de båda
lösningarna två s. k. opolariserbara elektroder hvilka kunna afleda
elektriciteten genom en galvanometer, så får man uppenbarligen en ström af
positiv elektricitet som i detta fall från den koncentrerade lösningen går
genom galvanometern till den utspädda lösningen. Detta är den s. k.
koncentrationsströmmen hvilkens natur blifvit utredd af Helmholtz. Nernst
har visat, att man ur dissociationsteorien kan härleda alla de resultat,
till hvilka Hemholtz förut på andra vägar kommit, men Nernst har också
visat, att man kommer vida längre med dissociationstheorien, i det att
denna ger oss en fullt klar åskådning af flera fall, t. ex. thermoelement
af vätskor, der de gamla åsigterna lemna oss i sticket.
Jag har nu genomgått de vigtigaste af de theoretiska resultat, till
hvilka de nyare åsigterna om lösningars natur under en tillvaro af
endast omkring tre år kommit. Men den makalösa framgång, som de på
denna tid vunnit, beror kanske i ännu högre grad på de storartade
praktiska följder, som desamma fört med sig. Då man förr med
mycken möda lyckades bestämma molekylarvigten för de få kroppar, som
man kan öfverföra i gasform, är det numera möjligt att med lika eller
större noggrannhet bestämma molekylarvigten af hvarje kropp,
elektrolyt eller ej, som går att lösa i en vätska. Och den organiska kemiens
nutida uppgift att söka utreda atomernas läge i molekylerna synes i
bestämningen af dissociationskonstanternas (hos syror) storlek ha fått
ett ojemförligt mycket kraftigare fysiskt hjelpmedel än den hittills
besuttit. Theorien för lösningar befinner sig för närvarande i en
ytterligt snabb utveckling. Det är derför omöjligt att ens tillnärmelsevis
beräkna vidden af de områden som den kan komma att öppna för
forskningen. Men om man tager i betraktande dels den ytterligt solida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
