Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
billig sprit skulle blifva efterfrågad i hushållen dels såsom bränsle
för åtskilliga småkok såsom att värma kaffe, the och mjölk, dels till
putsändamål, hvarjemte, som bekant, spritlampor gerna och i stor
utsträckning användas som värmekälla i många yrken, när man ej har
gas att tillgå, t. ex. vid lödning. Öfverallt, der spriten på detta sätt
användes, har den förlorat karakteren af en njutnings- och
öfverflödsvara och bör derför ej beskattas. Men då man ej kan ställa sådan sprit
under samma kontroll med afseende på användningen som yrkesspriten,
måste man i stället söka välja denatureringsmedlet på ett sådant sätt,
att det i möjligaste måtto motstår alla raiatureringsförsök. Detta är
ingen lätt sak, ty ett sådant denatureringsmedel måste uppfylla en hel
mängd anspråk. För att befordra problemets lösning anslog den tyska
bränneriegareföreningen 1885 1,500 Mk, hvartill regeringen å sin sida
också lade 1,500 Mlr, och af dessa medel bildades flere pris, det första
på 1,500 det andra på 1,000 Mk, för utfinnandet af det bästa allmänna
denatureringsmedlet; detsamma måste enligt inbjudningen uppfylla
följande vilkor: 1) den denaturerade spriten måste vara fullkomligt oduglig
till mensklig dryck; 2) den måste hafva en möjligast stor användning till
tekniska ändamål och äfven till hushållsbehof (exempelvis brännsprit);
3) den får ej hafva någon dålig lukt men deremot genom sin smak vara
oduglig att dricka; 4) smaken måste efter förtärandet sitta i så länge
som möjligt; 5) förtärandet af denaturerad sprit får dock ej vara
skadligt för helsan; 6) medlet måste vara så kraftigt, att äfven en blandning
af denaturerad sprit med vanlig sprit blir onjutbar; 7) det måste vara lätt
att upptäcka och undersökningen på en halt deraf kunna verkställas af
en icke-kemiker; 8) det måste deremot endast med stor svårighet låta
afskilja sig ur spriten, d. v. s. hvarken genom destillation eller andra
billigare manipulationer; 9) spriten får ej nämnvärdt fördyras genom
denatureringsmedlet. Första priset i denna täflan utdelades ej. Andra
priset på 1,000 Mk tilldelades Hr Ehrlich i Leipzig för förslaget att
såsom allmänt denatureringsmedel använda kautschukolja. Ett tredje pris
på 100 Mk utdelades till Hr Mathes för förslaget att använda rånaftalin
löst i petroleum eller solarolja; likväl har intet af dessa ämnen kommit
till användning i Tyskland, men så mycket var dock uträttadt, att
den af regeringen för denatureringsfrågor förut tillsatta kommissionen
nu med större ifver grep verket an; denna kommission bestod
ursprungligen af den bekante Prof. A. W. von Hofman, ledamot af de flesta
komitéer som behandla kemiska frågor, Dr Kramer,, numera ledare af
en stor kemisk fabrik i Hamburg, hvilken dock har sitt hufvudkontor i
Berlin, samt Dr Loewenherz, direktor för 2:dra afdelningen inom den
fysikaliskt-tekniska riksanstalten. Med denna kommission adjungerades
sedan Prof. Scheibler, bekant för sina arbeten inom sockerindustrien,
särskildt den s. k. strontianmetoden, Prof. Delbrück, en af de förnämsta
auktoriteterna inom spritindustrien, Prof.. Engler vid polyteknikum i
Karlsruhe, bekant för sina undersökningar om bergolja, Prof. Schmitt
vid polyteknikum i Dresden, Dr Brunck vid Badiska Anilin- och
sodafabriken samt Grericke, hvars verksamhet är mig obekant. Den praktiska
delen af kommissionens arbeten utfördes af Dr A. Herzfeld, bekant
genom sina undersökningar om finkelolja i bränvin enligt den af honom
förbättrade Röses kloroformextraktionsmetod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
