Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
få klöfverarter — röd-, hvit-, alsike- och skogs-klöfver — till lucern och
till vicker. Förslag hafva visserligen icke fattats att upptaga äfven
andra, hos oss vildt växande eller från utlandet hemtade former till
odling jemte de ofvannämnda, men först på senare åren torde man här
börjat anlägga fodervallar med användning af flera förut inom landet
alls icke eller blott försöksvis odlade leguminoser. Företrädesvis genom
tyska forskares undersökningar äro de allmännast använda, hithörande
foderväxterna — utom de nämnda ännu ett tiotal af samma och några
andra slägten — pröfvade både på kemisk sammansättning och på
fodervärde, hvilket blifvit bestämdt genom direkta försök på djur. Det
stora flertalet å våra betesmarker eller annorstädes mer eller mindre
allmänt växande, till odling föreslagna eller här och der redan använda
leguminoser är emellertid i dessa hänseenden ännu icke eller blott
delvis undersökta. För att i någon mån söka utfylla den lucka, som
sålunda förefinnes i vår kännedom om en vigtig grupp foderväxter, har
jag företagit en undersökning, som omfattat 38 särskilda arter i 50 olika
prof, de hos oss förut odlade formerna deri inberäknade.
Sedan den lufttorra växtens kemiska sammansättning på öfligt sätt
blifvit bestämd, uppdelades det så kallade råproteinet eller
qväfvesubstanserna, hvilka det här särskildt gällde att närmare lära känna, genom
en enkel kemisk reaktion i egentliga ägghviteämnen och så kallade
amidosubstanser. De senare äro att betrakta såsom primära
assimilations-produkter, af hvilka väl växterna själfva, men icke djuren förmå
syntetisera ägghvitekroppar. Yid djurens näringsprocess sönderfaller nu
med nödvändighet en viss mängd ägghvita, och om den icke i
motsvarande mängd tillföres organismen, förbrukas densamma ur dess egna
väfnader. Denna ägghvita låter nu, så har man på senare tider funnit,
hos växtätaren ersätta sig af dessa amidosubstanser, som i tarmkanalen
fullständigt resorberas, utan att likväl derför kunna anses mecl
ägghvitan fullt likvärdiga. Den ägghvita, som den unga i-tillväxt stadda
djurorganismen behöfver för att fullborda sin utveckling, låter nämligen
icke ersätta sig af amidosubstanser. Man är med andra ord ense derom,
att amidosubstanserna verka besparande på ägghvita utan att göra
den obehöflig, och att de förhålla sig till växtätarens nutrition på samma
sätt som de limgifvande ämnena, enligt hvad man länge vetat, förhålla
sig till köttätarens. Äfven ur en annan synpunkt förtjena
amidosubstanserna uppmärksamhet. Efter förtärandet af späda baljväxter i
någon större mängd händer såsom bekant lätt, att djuren bli utsatta
för en gasutveckling i mage och tarmar, som ofta nog kan bli så
våldsam, att den medför döden. I tidigare stadier af sin utveckling äro
baljväxterna synnerligen rika på dessa primära assimilationsprodukter^
som då ännu icke hunnit öfvergå i ägghviteämnen, och då de skäligen
lätt hemfalla under en af gasutveckling åtföljd sönderdelning, så är det
otvifvelaktigt dem man bör tillskrifva den förderfbringande verkan, som
är allmänt bekant under namn af trumsjuka. Hvad fodrets
egentliga ägghviteämnen åter vidkommer, så digereras de aldrig fullständigt
i tarmkanalen, utan qvarlemna en af matsmältningsvätskorna oangripen
större eller mindre rest (af nuclêin), på hvars storlek naturligtvis
fodervärdet också i väsentlig grad måste vara beroende. För dess
bestämmande är den vanliga kemiska analysen följaktligen icke tillfyllest-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
