Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 ;
gifvit lika låga eller lägre värden än de torra klöfverarterna Trifolium
arvense och montanum och derför i fodervärde närmast kunna förliknas
med gräsväxterna.
Den undersökning, hvars resultat här i största korthet blifvit
angifna och öfver hvilken en utförlig redogörelse framdeles kommer att
lemnas, har allså visat, att åtskilliga svenska, vildt växande baljväxter,
företrädesvis tillhörande vial- och vickerslägtena, i näringsvärde vida
öfverträffa flertalet af de foderväxter, som af denna familj hos oss för
närvarande äro föremål för odling, och att dessa former i följd häraf
högeligen förtjena att bland de odlade upptagas. Huruvida och till hvilken
utsträckning detta kan komma att ske, låter väl endast afgöra sig genom
anställda odlingsförsök; men om man besinnar, att alla våra foderväxter
en gång varit vilda och att exempelvis rödklöfvern hos oss icke
befunnit sig under kultur mer än 13 årtionden, så torde man ega
grundade skäl att hoppas, det vårt landtbruk af ännu vilda baljväxter må
kunna tillegna sig åtskilliga former, som icke blott i qvantitativt utan:
också i qvalitativt hänseende gifva riklig afkastning. Under sådana
förhållanden kan man icke annat än med största tillfredsställelse helsa
ett i dessa dagar gjort meddelande*) derom, att allmänna svenska
utsädesföreningen på sitt program upptagit och redan begynt utföra
försöksodling med vilda baljväxtformer, som deraf kunna synas förtjenta;
om den jemförande kemiskt-fysiologiska undersökning af baljväxter,
som jag anställt, vid blifvande arbeten i denna riktning kan landa till
någon ledning, är ändamålet med densamma vunnet.
Nya undersökningar öfver emaljer och emaljering.
En serie undersökningar öfver emaljblandningar, som användas att
täcka och dekorera metallytor, specielt jern, har nyligen publicerats i
»Centralblatt fur Glas-Industrie und Keramik» af prof. Luckv. Petrik.
Som dessa äro af rätt stor vigt och, om de hålla profvet i praktiken,
göra alla hemliga recept etc. öfverflödiga, meddela vi här de
hufvudsakliga resultaten af desamma.
När emaljen lossnar från jernet, eller den icke emaljerade
jernytan böjer sig, hvilket beror på att emaljen vid upphettningen utvidgats
mindre och vid afkylningen sålunda krymper mindre än jernet, kan
detta hjelpas genom:
l:o) att öka qvantiteten kiselsyra i emaljen med bibehållande af
proportionen mellan de öfriga ämnena; emaljen blir svårsmältare;
2:o) att ersätta en del af borsyran med kiselsyra; emaljen blir
svårsmältare;
3:o) att i emaljer, som innehålla blyföreningar ersätta en del af
blyoxider genom alkali- eller jordartsmetalloxider samt i emaljer utan
bly genom att öka alkali- och jordmetalloxiderna på kiselsyrans
bekostnad; alkalier göra emaljen lättsmälta, jordartmetallerna svårsmältare;
*) Tidskr, för landtman 1890. 645, 656.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
