Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Ja mera metallen i detta hänseende afviker från kolet, desto lättare
kan vattnet intränga i föreningen.
Yi framhålla ännu en gång, att första vilkoret för
elektrolytisk dissociation af ett salt är förmågan hos dess metallatom
att förena sig med ett bestämdt antal vattenmolekyler till
en radikal, hvari vi tänka oss vattenmolekylerna så ordnade,
att en direkt bindning mellan metallatomen och syreresten
ej mer kan inträda.
Äfven på andra fenomen kastar denna uppfattning ett nytt ljus ljus.
Det har länge varit kändt, att hos de gröna kromsalterna klor och
svafvelsyra i köld endast delvis utfällas medelst silfvernitrat och klorbarium,
ur de violetta kromsalterna deremot äro kloren och svafvelsyran
fullständigt fällbara äfven i köld. Detta förhällande, hvars orsak man förut
ej känt, förklaras nu ganska enkelt dermed, att i de gröna salterna en •
del af syreresterna står i direkt bindning med krom, hvaremot i de
violetta förekommer den vattenhaltiga radikalen Cr (H2 Ö)6. I vattenlösning
öfvergå också de gröna till violetta salter.
Om man genom dialys af aluminium- och andra metallsalter
erhåller vattenlösliga hydrater, så beror detta derpå, att vid denna
process de negativa radikalerna helt enkelt ersättas med hydroxyl, hvadan
man får föreningar af formeln M (H2O)6 (OH)3, hvilka i detta tillstånd
ej hafva de verkliga metallhydraternas egenskaper att polymerisera sig
och äro lösliga i vatten.
VI. Föreställning om konstitution och konfiguration hos radikalerna Mli6.
Då det här gäller en gruppering af 6 vatten- eller
amoniakmole-kyler omkring en metallatom, så är det enklast att föreställa sig
metallatomen i centrum af en oktaeder, i hvars 6 hörn de med densamma
förbundna molekylerna fått sin plats. Frågan är sedan blott, hvilka,
följder detta antagande för med sig, och om dessa följder finna stöd i
kända förhållanden.
Yi tänka oss först en molekyl IM ^3 ° I med
amoniakmoleky-ler i 5 oktaederhörn och en syrerest i det 6:te, fig. 1.
Mg. 1.
Fig. 2.
Fig. 3.
Substituera vi i^ denna ännu en syrerest i stället för ammoniak,
så kan detta ske på två sätt; antingen kunna syreresterna ligga på
samma axel genom oktaederns centrum, såsom i" fig. 2, eller ock på
samma kant, såsom i fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
