Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
höfves icke mera än att fästa två bitar tennfolium på hvar sin
glasskifva, doppa dem i vattenledningsvatten samt förena dem med ett par
ledningstrådar, så erhålles vid belysning en ström, som är betydligt
starkare än alla med silfverelement; erhållna. Ett dylikt tennelement
visar följande egenskaper:
1) genom tillsats af en droppe safvelsyra eller en smula af en
klorid upphäfves strömmen;
2) den exponerade plattan är i regeln först positiv, men efter en
tids belysning slår strömmens riktning om, och samma platta blir
negativ;
3) om tennfoliet rengöres genom att doppas först i natronlut och
därpå i saltsyra, blir det sedan alldeles okänsligt för ljus.
Af det sist anförda sakförhållandet framgår, att fenomenet beror på
beskaffenheten af tennfoliets yta — där måste finnas något lager, som
genom behandlingen med natronlut och saltsyra borttages. Prof.
Minehin har undersökt, dels hurudant tennfoliet bör vara, dels i hvilken
vätska det bör neddoppas, för att största möjliga effekt skall erhållas.
Han använde tennfolium af diverse ursprung och fann, att vissa sorter
blefvo positiva, andra negativa vid den första belysningen (efter en tid
voro de alla negativa), samt att äfven strömmens styrka varierade
betydligt. Efter många försök stannade han vid följande sätt att bereda
plattorna. #
En bit tennfolium, 3 cm lång och l/2 cm bred och af styft
brefpappers tjocklek (de allt för tunna sorterna äro icke bra), doppas först
i natronlut, därpå i saltsyra och tvättas sedan med vatten. Det sålunda
rengjorda foliet lägges på en glasskifva och neddoppas under 3 till 4
minuter i en lösning af 15 gr. amoniumnitrat i l/2 liter vatten,
försatt med 3 kc. salpetersyra; härvid uppstår en hvit fällning på tennet.
Glasskifvan uttages sedan och hettas försiktigt, så att tennet ej smälter,
öfver en låga, Dervid bortgå nitrösa ångor, öfverdraget på tennfoliet
antager en öfvergående grönaktig skiftning för att slutligen erhålla en
starkt hvit färg—det består tydligen af tennoxid. Plattan är nu i sitt
känsligaste stadium.
Hvad den lämpligaste vätskan beträffar, så har Mincliin funnit, att
alkoholer äro bättre än vatten, samt att alla tillsatser af salter till
vätskan äro skadliga. Bland alkoholerna åter är metylalkohol ur
vintergrön-olja (Gaultheriaolja) bäst — sådan ur träsprit är ej så bra. Detta
förhållande måste bero på en förorening i endera sorten metylalkohol —
en sak som borde vara af intresse att undersöka.
Ett dylikt element finnes afbildadt pä följande sida:
Den icke preparerade plattan, som är mindre än den andra,
befinner sig bakom denna och således i skuggan. Den preparerade,
känsliga plattan blir vid belysning positiv.
Minchin har funnit, att strömstyrkan är omvändt proportionel mot
ljuskällans afstånd, d. v. s. proportionel mot qvadratroten ur ljusstyrkan,
samt att strömstyrkan ej uppnår sitt maximum genast utan först efter
en tids belysning. Om belysningen upphör, sjunker strömmens styrka,
men detta går betydligt långsammare än stigningen.
Minchin redogör för ett egendomligt fenomen hos dessa element.
Om ett element gjorts i ordning och befunnits godt, så händer det ofta
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
