Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Om således försöken att finna ämnen, kapabla af kromatiska
intryck under inflytande af motsvarande färgadt ljus, för alltid måste
anses fruktlösa, så återstår för problemets lösning endast en möjlighet,
nämligen att taga till hjelp de omständigheter, under hvilka enligt den
teoretiska optiken färgadt ljus kan uppstå uti en i sig sjelf ofärgad
kropp. Detta är den väg, Uppman inslagit, och som hvad de rena
spektralfärgerna angår också ledt till målet. Innan jag emellertid går
att framställa principen, hvarpå hans metod grundar sig, förtjenar det
att anmärkas, att redan 1848 Edm. Becquerel, lyckades framställa en
fotografi i naturliga färger af solspektret, men som dock ej kunde
fixeras, utan försvann, så sn; rt plåten utsattes för dagsljuset. Hans njetod
bestod deri, att en polerad silfverplåt behandlades med ldor och
derigenom fick ett Öfverdrag af klorsilfver, hvarefter densamma exponerades
i ett intensivt solspektrum. Yid uttagandet ur kasetten visade den af
detta en färgad bild, der de olika färgerna noga motsvarade naturen.
Med kännedom om Uppmans metod är det numera ej svårt att påvisa,
så väl att uppkomsten af denna bild beror på samma principer, som
dem Uppman användt, som ock orsaken hvarför bildens fixering
lyckades den senare men ej Becquerel Jag återkommer härtill längre fram.
Det är ur optiken bekant, att tvänne ljusstrålar af samma intensitet
och våglängd kunna bringas till interferens d. v. s. att utsläcka
hvarandra, om deras vägdifferens från utgångspunkten räknadt är ett udda
antal halfva våglängder, under det att, om denna vägdifferens utgör ett
jemnt antal halfva våglängder, en förstärkt ljuseffekt erhålles. Hvarje
medel således, som är egnadt att meddela en ljusstråle en fördröjning
äf en half våglängd i förhållande till en annan likartad stråle, med
hvilken den sammanträffar, framkallar interferens och utsläckning af
ljuset i mötespunkten. Ett sådant medel är ljusstrålarnes reflexion
mot den främre och bortre ytan af en tunn lamell af något
genomskinligt ämne. Optiken visar vidare, att, om denna lamell på det ställe, der
ljusstrålen träöar densamma, har en tjocklek, som är en jemn
mångfald af en qvarts våglängd, så uppstår mörker men deremot förstärkt
ljus, ifall lamellens tjocklek är ett udda antal mångfalder af
qvarts-våglängden.
Tänker man sig nu, att man kunde på en glasskifva fästa en serie
genomskinliga hinnor af alternativt olika ljusbrytningsförmåga, sins
emellan parallela och af en tjocklek lika med en qvarts våglängd t. ex.
för rödt ljus, hvarigenom afståndet mellan två successiva hinnor af
-samma slag blefve halfva våglängden för detta ljus, så skulle, om denna
plåt betraktas i hvit belysning, i det från honom reflekterade ljuset
den röda delen ensam förstärkas, hvaremot de öfriga färgerna, som ha
andra våglängder, försvagades eller utsläcktes. Plåten skulle synas
röd. Vore på samma sätt afståndet mellan de successiva likartade
lagren eller hinnorna lika med halfva våglängden för grönt ljus, så
blefve i det reflekterade ljuset blott grönt öfrigt. Vore lagren icke
parallela utan på olika afstånd från hvarandra på olika ställen af plåten,
så skulle dessa ställen visa olika färger och på hvarje ställe just den
färg, af hvars våglängd hinnornas tjocklek vore ett udda antal
fjerdedelar. En. hinna af denna beskaffenhet är den vanliga såpbubblan.
Denna bildar ett vattenlager af vexlande tjocklek och måste på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
