Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
gasanstalterna och knappt hade något saluvärde, ända tills upptäckten
af anilinfärgerna gjorde den till utgångspunkt för en ny industri och
dermed till en eftersökt artikel.
Stenkolstjäran är en blandning af ganska många ämnen, hvaraf
man för närvarande känner mer än hundra. De vigtigaste bland dessa
äro kolvätena benzol Cfi H6, toluol C6 H5 CH3, xylol C6 H4 (CH3)2, cumol
C6 H3 (CH3)3, de båda sistnämnda i flera isomera modifikationer,- naftalin
C10 H8 och antracen C14 Hlo, fenolema vanlig fenol C6 H5 ÖH och kresol
OTT
C6 H4 prr , hvaraf flera isomera, och slutligen baserna anilin C6 H5 NH2,
pyridin C6 H5 N, kinolin C9 H7 N och kinaldin C9 H6 N CH3. För
färgämnessyntes hafva företrädesvis de nämnda kolvätena och anilin
betydelse; det sistnämnda, som ej kan erhållas i tillräcklig mängd ur
gastjäran, vinnes hufvudsakligen genom reduktion af nitrobenzol. För
sitt behof af kolväten är industrien deremot uteslutande hänvisad till
stenkolstjäran, som blott till en 1/l2 af sin vigt består af för
färgämnesindustrien användbara produkter. För att öfverföra de ur tjäran
afskilda kolvätena till färgämnen, måste först s. k. mellanprodukter
framställas derur, hvilka vid fortsatt behandling lemna färgämnen. Man
erhåller sålunda ur benzol nitrobenzol, anilin, resorem ete, ur naftalin
naftoler, naftylaminer och ftalsyra, ur antrace-n antrakinon.
lia- och mellanprodukter.
Såsom utgångspunkt dels för den stora grupp, som i mera
inskränkt och egentlig mening kallas anilinfärger, dels för en stor del af
azofärgerna hör benzol tillika med sina närmaste homologer toluol
och xylol till de vigtigaste råämnena för färgämnesindustrien. För
att ur stenkolstjäran afskilja dess olika produkter underkastas tjäran
fraktionerad destillation, hvarvid man skiljer på lätt och tung olja,
antracenolja och beck. Det är i den lätta oljan, som benzol och dess
homologer förefinnas, och, ehuru man ej behöfver befara, att gastjäran,
som för närvarande utgör den förnämsta källan för benzolderivaten,
skulle blifva mindre gifvande i följd af det elektriska ljusets täflan med
gasljuset, så finnas dock äfven andra källor derför. Yid förkoksning af
stenkol för andra ändamål, i främsta rummet för masugnsdrift, har man
likaledes börjat tillvarataga tjäran, så att på denna vara tillgången blir
allt större. Också i sjelfva lysgasen ingå benzol och homologer och
detta i ej ringa mängd, ty det beräknas, att den benzol, som kan
erhållas ur stenkolen, till allra största delen återfinnes i den derur
framstälda lysgasen, så att denna håller 16—20 gånger så mycket som
tjäran ur samma parti kol. För att tillvarataga benzolen ur lysgasen
har man föreslagit att leda gasen genom tyngre stonkolsoljor, hvilka
qvarhålla de lättare kolvätena och i stället karburera gasen med tyngre,
hvarefter benzolen kan afdestilleras ur den tunga oljan. Äfven
återstoderna efter rysk petroleum och de svårflyktiga oljorna ur
brunkols-tjära lemna, vid öfverhettning kolväten, som höra till benzolserien.
1873 uppskattades Englands tillverkning af gastjära till 130,000 ton
och 1890 till minst 500,000 ton. England anses lemna omkring 2/3 af
hela Europas tillverkning. Under antagande, att 93 — 95 proc. af gas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
