Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
delar. Dessutom tillsättes äfven något koksalt. Såsom exempel på en
lämplig blandning kan anföras följande: 20 vigtsdelar kol, 25 del. sand>
10 del. klornatrium. I stället för kiselsyra kan äfven aluminiumsilikat
användas.
Blandningen upphettas i en omkring 6 fot lång, trågformig, af
eldfasta stenar hopmurad elektrisk ugn af ungefär samma typ som Cowles
bekanta ugn för framställning af metalliskt aluminium. I ugnens
kortsidor äro elektroderna infogade, och mellan dessa inpassas en platt,
mot ändarne utvidgad och något urgröpt kolstaf, hvilken sålunda
kommer att ligga inbäddad i blandningen.
Reaktionen försiggår ander utveckling af koloxid:
Si 02 + 3 C = C Si + 2 CO
Det bildade »karborundum» skiljes mekaniskt, så godt sig göra låter,
från grafit, amorf kolkisel och oangripet utgångsmaterial, tvättas därpå
med syror, pulveriseras och sorteras genom slamning i pulver af olika
finhetsgrad. Detta pulver sändes dels i handeln såsom sådant, dels
förarbetas det till slipskifvor och slipstenar genom blandning med
lämpliga bindemedel, t. ex. porslinslera samt den så erhållna massans
formning och bränning.
Tillverkningen af kolkisel enligt nyss angifna metod är patenterad
och bedrifves för närvarande af Carborundum Company i Monongahela
City, Pennsylvania, U. S. A.
Egenskaper. I fullt rent tillstånd är den kristalliserade kolkiseln
färglös och genomskinlig; genom en ringa halt af föroreningar, oftast
järn, är den dock vanligen mer eller mindre färgad: gul, grågrön eller
blåaktig. Kristallerna bilda ofta sexsidiga taflor. De inverka på
polariseradt ljus. Egentliga vigten är 3,i2 eller enl. andra uppgifter 3,22.
Föreningens mest utmärkande egenskap och tillika den, som uteslutande
föranledt dess praktiska användning, är dess ovanliga hårdhet. Den
repar med lätthet krom stål och korund, ja den uppgifves från vissa håll
äfven skola repa diamant(?). Om än sistnämnda uppgift skulle visa
sig öfverdrifven, torde man likväl med fog kunna säga, att kolkiselns
hårdhet kommer diamantens ganska nära. Jämfördt med smärgel,
uppgifves »karborundum» åstadkomma samma abraderande verkan som
denna på 3 a 4 ggr så kort tid.
Såväl den amorfa som den kristalliserade kolkiseln karaktäriseras
vidare genom sin stora beständighet gent emot kemiska reaktionsmedelT
äfven de mest energiska. Den är oföränderlig i syrgasström vid 1,000° *),
likaså i smältande salpeter eller kaliumklorat och angripes lika litet af
kokande syror, ej ens af en blandning af salpeter- och fluorvätesyra,
som med lätthet löser silicium.
Af blykromat oxideras den långsamt men fullständigt, så att
kolhalten kunnat bestämmas genom förbränning ined detta salt. Af
smältande alkalihydrat och -karbonat sönderdelas den likaledes fullständigt,
hvilket förhållande blifvit lagdt till grund för kiselns kvantitativa
bestämning.
1) Detta enligt Moissan. Enligt en senare uppgift af Mühlhäuser skall däremot
kolkisel icke visa sig fullt oangriplig vid stark och ihållande upphettning i luft, ehuru
i hvarje fall förbränningen försiggår ytterst långsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
