Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
upptäcka en stor och vigtig klass af kemiska kroppar, hvilken dittills
nästan undgått kemisternas uppmärksamhet, nemligen gaserna; och
metoder måste uppfinnas till deras uppsamling, undersökning, mätning
t)ch vägning, hvilket skedde först mot slutet af adertonde århundradet.
Först derefter kunde Lavoisier bringa flogiston på fall, i det han
påvisade, att alla förbränningsfenomen, i diametral motsats mot dittills
gällande föreställningssätt, bero på kemisk förening mellan den brännbara
kroppens substans eller dess elementarbeståndsdelar med det ej vidare
sönderdelbara och derför elementära syret.
Ifrån denna tid förstår man med element eller qvalitativa
grundbeståndsdelar sädana ämnen, som erhållas såsom slutliga
sönderdelningsprodukter vid kemisk analys; men de förblifva det blott så länge, som
de ej vidare kunna sönderdelas. Genom förening på mångfaldigaste sätt
af dessa element uppstår en oerhörd mängd kemiska föreningar, både
i naturen förekommande och med konst framstälda, i hvilka de synas
hafva försvunnit, men hvarur de åter genom lämpliga medel kunna
afskiljas. Deras antal är betydligt större än de urqvaliteter, som någonsin
hypotetiskt uppstälts, och uppgår för närvarande till omkring 70. Yi
veta, att de förekomma äfven i verldsrymden utanför vär planet, och
aldrig har man i någon meteorit upptäckt något element, som ej också
förekommer på jorden. Spektralanalysen af det från stjernorna
nedströmmande ljuset har visat, att många af dem förekomma i vår sol och
i fixstjernorna. Vi hafva anledning tro, att några kemiska grundämnen
ännu återstå att upptäcka, men tillika att dessas antal måste vara
ganska ringa.
Hvad materians qvantitet beträffar, hade alkemien påstätt, att några
skålpund bly eller qvicksilfver kunde genom knappt märkbara mängder
af de vises sten förvandlas till flera centner rent guld. Den flogistiska
kemien hade just genom den inre motsägelsen mellan den teoretiska
förklaringen och den kemiska processens verkliga förlopp blifvit tvungen
till cle mest besynnerliga utläggningar och slutligen till den förtviflade
utvägen att vid kemiska processer alldeles lemna qvantitetsförhållandena
åsido. Lavoisier åter kunde uttala den sedermera genom otaliga
iakttagelser utan undantag bekräftade erfarenhetssatsen, att vid kemiska
processer summan af de bildade produkternas vigter är absolut lika med
summan af ingrediensernas vigter, att materia alltså hvarken försvinner
eller uppstår utan till sin qvantitet oföränderligen förblir densamma
under all ombildning i naturen.
Materians struktur var en fråga, som föga intresserade Lavoisiers
närmaste efterföljare, då deras tid och kraft fullständigt togs i anspråk
af pligten att försvara den nya sanningen mot de gamla flogistiska
lärornas passionerade anhängare. Emellertid hade de i allmänhet
atomi-stiska föreställningar, som ingåfvos dem af den genom Giordano Bruno
och Gassendi återupplifvade filosofien, hvilken rönte mångfaldigt
inflytande af astronomien och fysiken, ett inflytande, som tog sig uttryck i
Descartes’ korpuskularteori och Leibnitz* monadologi. Men just vid denna
tid uppträdde också Kant, som apriori definierade materian såsom en
produkt af attraktiva och repulsiva krafter och tillskref den oändlig delbarhet,
hvarvid dock hvarje smådel sjelf är materia. Denna »dynamiska teori»,
som egentligen innebar filosofiens förnekelse af atomistiken, hade bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
