Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Så utomordentligt mycket naturvetenskaperna än åstadkommit och
vunnit i och genom elementaratomerna, och huru hållbar grund för
dessa vetenskapers vidare utveckling dessa atomer än utgöra, hafva de
dock alltid lemnat rum för vissa tvifvel. Ty meuniskans medfödda
begär efter enhetligt begripande tvingar henne att bakom den skenbart
regellösa mångfalden af kemiska element och deras atomer söka något
enkelt och en lag, som på ett kausalt sätt sammanbinder dem
sinsemellan och med det ena och gemensamma. För kemien stodo två
vägar öppna att söka tillfredsställa denna filosofiska fordran, nemligen
antingen en fortsatt sönderdelning af de hittills antagna elementen i
ännu enklare grundämnen, tills man om möjligt kom fram till sjelfva
urmaterian, eller ock atomvigternas hänförande till ett för dem alla
gemensamt grundvärde, som då vore uratomens vigt. Om det visade
sig, att alla atomvigter vore regelmässigt sig ändrande heltalsmultiplar
af ett sådant grundtal, så innebure detta, att våra nuvarande element
kunde uppfattas som allotropa modifikationer af urmaterian. Den första
vägen har ej gifvit något resultat, ty intet af våra omkring 70 element
har låtit vidare uppdela sig. Äfven de mest energiskt verkande medel
den elektriska strömmen och stark värme hafva aldrig dissocierat
atomerna men väl i några få fall. molekylerna t. ex. klor och jod.
Måhända skulle mycket betydande temperaturhöjningar visa sig verksamma,
ty man har genom spektralanalys funnit, att vid stegrad hetta det från
glödande gaser och ångor utstrålande ljuset till sin natur förenklas, och
säkerligen betingas ljusets beskaffenhet af gasernas kemiska
sammansättning. Skulle det nu lyckas att bringa alla elementens gasspektra
till samma enkla form, så stode intet i vägen för den öfvertygelsen,
att vi hade kommit ända till urmaterian. Ja redan den delvisa
omvandling af ett element i andra, som, då kunde väntas, skulle till fullo
bevisa, att elementens uppdelning i ett för dem alla gemensamt urämne,
hvars olika förtätningstillstånd de representerade, hade om ock blott
öfvergående egt rum. Men ledsamt nog kommer den temperaturhöjning,
som vi på jorden kunna åstadkomma, alltid att blifva för låg för detta
ändamål, ty de värmegrader, som det här gäller äro mycket högre än
de, som råda på solen och på den ännu betydligt varmare Sirius.
Den andra vägen försöktes redan tidigt. Engelsmannen Prout
påstod 1815, att alla elementens atomvigter vore heltalsmultiplar af den
minsta eller vätets, hvilket alltså vore att anse som urelementet, men
denna regel kunde ej hålla stånd, sedan Berzelius utfört sina mycket
noggranna atomvigtsbestämningar, hvilka i många fall gåfvo afvikande
resultat. På 1840-talet återupptogs Prouts sats af Dumas, som dock
ändrade den derhän, att vätets halfva atomvigt vore det gemensamma
grundtalet, men äfven detta påstående har ej kunnat hålla stånd inför
den med den nyare analytiska kemiens finaste hjelpmedel utförda
revisionen af atomvigterna.
Under tiden har man äfven funnit andra numeriska förhållanden
mellan atomvigterna, så t. ex. vid de s. k. elementartriaderna, grupper
af tre sinsemellan likartade element, af hvilka det mellersta har en
atomvigt, som utgör det aritmetiska medlet af de två andras t. ex. klor,
Cl 4-1
brom, jod, der Br = 9 , calcium, strontium, barium m. fi. Slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
