Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
opposition. Men som det ofta händer, att den ena öfverdriften alstrar
den andra, höll sig icke häller denna opposition alltid inom rättvisans
råmärken. En icke allt för grundlig granskning af Lavoisiers talrika
arbeten kunde också lätt nog föranleda granskarne till vissa, skenbart
mycket graverande anmärkningar mot hans författarskap. Åtskilliga af
de resultat, hvilka Lavoisier framlagt i sina experimentalundersökningar,
anträffas där icke för första gången i den kemiska litteraturen. Så hade
Marggraf flera år före Lavoisier riktigt fastställt gipsens
sammansättning, Scheele hade, ehuru på kvalitativ väg, visat orimligheten af vattnets
förmenta omvandling till jord; Jean Bey hade redan 1630 betonat
metallernas vigtstillökning vid förkalkningen och till och med gifvit en
förklaring på detta fenomen, som icke var långt aflägsen från sanningen,
ehuru den visserligen förblifvit så godt som fullständigt obeaktad;
Bay en hade 1774 visat, att kvicksilfveroxiden är reducerbar utan tillsats
af »flogistonhaltiga» ämnen; Cavendish verkstälde 1781 vattnets syntes
genom förbränning af vätgas, ehuru han tolkade sin upptäckt i
flogis-tisk anda o. s. v.
Men icke nog härmed, man fann också — eller trodde sig finna —
något, som var ännu betänkligare, nämligen att lavoisier icke med en
rad omnämnt sina föregångares arbeten. Hvad göres oss behof af flera
bevis? utropade man, och så var plagiatorn Lavoisier färdig. Ytterligare
en sak hade dock bort beaktas: derför att Lavoisier icke gjort rättvisa
åt sina föregångare på ett ställe i sina skrifter, var icke all möjlighet
utesluten, att han tilläfventyrs kunde hafva uppfyllt denna skyldighet
på ett annat ställe, så mycket mer som han ofta flera gånger och i
olika skrifter vidrörde samma sak. Också har det i de flesta fall för
hans försvarare icke mött någon svårighet att ur hans egna arbeten
framdraga citat, som äro fullt tillräckliga att fria hans vetenskapliga ära,
Och i de få och oväsentliga fall, der citaten icke räcka till, ligger det
mycket nära till hands att förklara hans tystnad genom bristande
kännedom. Man får nämligen, om man vill vara opartisk, icke förbise,
att i förra århundradet kunskapen om vetenskapliga rön gifvetvis spreds
betydligt långsammare än i vår tid med dess utvecklade journal- och
handbokslitteratur.
För att nu anföra ett särskildt fali, så har t. ex. ’Thomsons
ofvannämda beskyllning funnit både sin förklaring och sin vederläggning i
denne författares obekantskap med följande ställe, der Lavoisier på tal
om syrgasen yttrar: »cet air que M. Priestley a déconvert — — je crois
méme avant rnoi». Och vidare: »Je terminerai ce mémoire–––en rendant
hommage ä M. Priestley de la plus grande partie de ce quil peat contenir
d ’ini éressa nt»*).
Som någon ursäkt för Lavoisiers vedersakare, kan å andra sidan
gälla, att han i hvarje fall icke visat någon öfverflödig ifver att
framhålla sina medtäflares förtjenster, likasom en ogynsam uppfattning äfven
kunnat vinna stöd och näring af den starkt utpräglade sjelfmedvetenhet,
som stundom uttalar sig i hans skrifter, och som, oaktadt man strängt
taget icke kan förneka dess berättigande, likväl åstadkommer, att La-
*) Som bekant torde det nu få anses afgjordt, att det i sjelfva verket är Scheele,
som äran af syrets upptäckt i första rummet tillkommer. Jfr. Nordenskiöld: Scheele,
bref och anteckningar XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
