Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
oljans kolväten tillhöra naftenserien (CnH2n). (Se Sv. Kem. Tidskr.
V. 46.)
Vid borrning efter olja tillgår så, att en »derrick» eller ställning,
hopfogad af starka träbjelkar, uppföres till 65—70 fots höjd, hvarifrån
borrverktygen handhafvas. Borret som är gjordt af bästa stål och
försedt med härdad trubbvinklig egg, vrides med tillhjelp af en
ångmaskin och föres upp och ned i borrhålet medelst ett hamptåg, fästadt
i derricken samt i förbindelse med ångmaskinens drifhjul. Alltefter
borrgrundens hårdhet kunna 40 — 100 fot borras om dagen; sedan stenen
genom borret blifvit till ett visst djup söndermalen, uttages borret,
och borrhålet rensas genom verktyg, som nedsänkas på stålkablar och
alltefter beskaffenheten kallas öskar eller sandpump; ända till ett djup
af 1,500 fot äro de- genomborrade lagren vanligen vattenhaltiga, och
hålet måste derför till detta djup rörklädas, hvilket sker medelst
gjutrör af 12 cm. vidd, som kunna skrufvas i hvarann. Så snart man
kommit till torra lager, upphör rörbeklädnaden. Det oljeförande lagret,
som påträffas vid ungefär 2,300 fots djup, genomborras helt och hållet;
det består af ljusgrått konglomerat, och erfarenheten har lärt, att det
lemnar desto mer olja, ju grofkornigare det är; finkorniga homogena
lager lemna vanligen obetydligt eller ingen olja. Då borrhålet uppnått
det oljeförande lagret, börjar gas att utströmma, som, för att i någon
mån tillgodogöras, ledes under ångpannan till maskinen och antändes;
öfverskottet på gas, som alltid är mycket stort, ledes upp i ett 15 fot
högt lodrätt rör och får der gagnlöst förbrinna. Det anses ej löna sig
att tillvarataga gasen, emedan den inneslutna gasen skulle utöfva ett
tryck på oljan i brunnen, hvilket åter anses minska brunnens
afkastning. Dessa meterlånga gaslågor, som till tusental förekomma i trakter,
der oljebrunnar borras, erbjuda isynnerhet om nätterna ett ganska
märkvärdigt skådespel. Att vid borrningen det oljeförande lagret blifvit
uppnådt, synes af de oljedroppar, som medfölja verktygen, men för att få
ett rikare tillflöde af oljan, måste först stenmassorna i lagret rundt
omkring hålet söndersmulas, så att den i dess porer inneslutna oljan
frigöres; detta sker på det sättet att en större sats nitroglycerin nedföres
i borrhålet och placeras midt i det oljeförande lagret, sedan likväl först
borrhålet blifvit på det noggrannaste rensadt medelst en svabb,
bestående af en efter hålets vidd afpassad, med kautschukskifvor besatt kolf,
som föres upp och ner i hålet. Den till sprängningen använda
torpe-do’n består af en bleckhylsa af passande storlek, på undre sidan försedd
med fötter af sådan längd, att sjelfva hylsan kommer att stå midt i
det oljeförande lagret; på sidan har hylsan en tändare och öfver denna
ett stålstift, så anbragt, att ett slag på stiftet bringar det hela till
explosion. Sedan torpedo’n blifvit fyld med nitroglycerin, halas den ner
till hålets botten, och explosionen framkallas genom att i hålet
nedkasta ett cylinderformigt gjutjernsstycke af omkring 10 kg. vigt.
Explosionen förnimmes alls icke på jordytan, men efter några minuter
förmärkes ett starkt gurglande läte, massor af gas stötas upp, och efter
kommer en väldig stråle af orangegul olja, som stiger allt högre, tills
den slutligen når 40 fot öfver-derricken och faller ner som ett regn på
den kringliggande marken. Denna olja tillvaratages ej, men efter några
minuter har det våldsamma utbrottet upphört, och brunnen kan be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
