Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
arbetas. Man skiljer mellan flödande brunnar och p^mp-brunnar. I de
förra, som äro mera sällsynta, fortfar det frivilliga utflödet af olja och
gas en längre tid, ibland hela månader och år, och man leder in
produkten i en behållare, så inrättad, att oljan afrinner nertill, medan
gasen går ut genom en kran upptill och kan tillvaratagas. I
pump-brunnarne måste oljan pumpas fram, men för detta ändamål måste
brunnen för andra gången rörklädas och det med väl arbetade rör af
smidesjern och 2l/2 tums diameter, som nedskjutas ända till oljelagret.
Medan oljan upphemtas genom detta inre rör, stiger gasen upp i
mellanrummet mellan det yttre och inre röret och kan derifrån bortledas till
nyttig användning. Sedan oljan upptagits ur brunnen, föres den genom
rörledningar till sin bestämmelseort, der den antingen raffineras eller
ock direkt utskeppas.
Bland de många bolag, som befatta sig med oljans transport och
förvaring, intager det verldsbekanta Standard Oil Company första rangen.
Det köper råoljan af de enskilda producenterna och leder den genom
sina egna ledningar ända från produktionsorten. Fördelen med detta
s. k. pipeline-system i tekniskt afseende är, att, ehuru oljan från olika
brunnar har olika sammansättning, den dock under passagen genom
rörledningarna blir på det intimaste omblandad och alltjemt likartad,
hvilket för dess raffinering är af stor vigt. Det bör dock anmärkas,
att man ej hopblandar Ohio oljan med andra oljor, emedan den till
sina egenskaper är temligen enastående. Man har alltså tvä slag af
amerikansk råolja nemligen Pennsylvanisk och Ohio. Deras olikhet
synes äfven deraf, att vid destillation ger
Pennsylvanisk olja. Ohio-olja.
Nafta .................. 10,34 pct. 15,oo pct.
Lysoljor............... 75,oo » 35,oo »
Tunga oljor ....... 2,oo—6,oo » 46,oo >->
Återstod............. 4,oö » 2,oo »
Förlust ............... 5,oo—8,oo » 2,oo »
Förlusten består dels i vatten dels och förnämligast i metan och
etan, som vid destillationen försvinna.
För 1889, det sista år, för hvilket en officiel siffra föreligger,
utgjorde Förenta Staternas hela produktion af råolja 57,668,161 hektoliter.
Oljans raffination sker i Amerika i liggande cylindriska jernkittlar,
uppstälda i det fria och på två rader, med eldstäderna vända inåt.
Den i Baku brukliga kontinuerliga destillationen förekommer ej i
Amerika. För rening af Ohio-oljan, som i sitt naturliga tillstånd har en
outhärdlig lukt, har Fräsch användt ett ganska enkelt medel, nemligen
att bringa den kokande oljan eller dess ånga i beröring med lätt
re-ducerbara metalloxider, företrädesvis kopparoxid; man kan t. ex leda
ångorna af kokande råolja genom en cylinder, i hvilken finpulveriserad
kopparoxid hålles i ständig rörelse genom roterande trådborstar. På
sådant sätt förvandlas kopparoxiden småningom i sulfid, och oljans
svafvelhalt sjunker från 0,5 till 0,os pct. Genom en ringa halt (12 pct)
jernoxid ökas kopparoxidens verkan. Sedan kopparoxiden förlorat sin
verksamhet, regenereras den genom rostning. Vid destillationen öfvergår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
