Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Vattengas. Trots sin rikedom på stenkol lider Amerika dock brist
på egentliga gaskol af god qvalitet; derför ställer sig också
tillverkningen af lysgas mindre gynsamt än i Europa. I stället äro
betingelserna för framställning af vattengas så mycket bättre, ty den i
outtömliga lager förekommande antraciten är för denna tillverkning vida
fördelaktigare än koksen, och petroleum lemnar ett lika billigt som
förträffligt karbureringsmedel. Också hafva samtliga större städer i
Amerika med undantag af Filadelfia infört vattengas för belysning.
Med dessa föredömen från andra sidan Atlanten kan det ifrågasättas,
om icke äfven hos oss lysgasen lämpligen kunde ersättas med vattengas,
helst som den från gasverk och kokserier i outtömlig mängd erhållna
benzolen kunde användas som karbureringsmedel. Huruvida
vattengasen äfven i Europa skulle vara ekonomiskt fördelaktig, må lemnas
derhän, men den ekonomiska sidan är ej den enda, faran för
menniskors lif och helsa betyder minst lika mycket, och den frågan kan
ej affärdas med den anmärkningen, att det är likgiltigt, om man dödas
genom ett starkare eller svagare gift. Det lider nemligen intet tvifvel,
att vattengasen i följd af sin större koloxidhalt är vida giftigare än
lysgasen, hvadan i länder, der handeln med gifter är underkastad
kontroll, det knappt kan komma ifråga att af ekonomiska skäl medgifva
inledningen i hvarje boningshus af en starkt giftig gas. Det vore då
vida vigtigare att söka efter medel och utvägar att i möjligaste måtto
minska koloxiden och öka vätehalten. På detta sätt skulle man få ett
bränsle som i möjligaste måtto närmade sig det bästa af alla,
naturgasen i Pennsylvanien.
Om vätesuperoxidens konstitution.
Af Ä. G. Ekstrand.
Ända från dess upptäckt 1818 genom Thénard har vätesuperoxiden
varit en sfinx för kemisterna. Det är den på syre rikaste af alla
kemiska föreningar, men om den också i vissa fall synes verka oxiderande,
vet man deremot med bestämdhet, att den i många fall verkar
reducerande. Sätter man t. ex. till en sur lösning af vätesuperoxid en
lösning af kaliumpermanganat, reduceras detta till manganoxidulsalt, och
dervid förlora vätesuperoxiden och permanganatet hvardera lika mycket
syre. Till förklaring af detta egendomliga förhållande uppstälde
Berzelius sin bekanta kontakt-teori, enligt hvilken det ges kroppar, som
genom sin blotta närvaro framkalla spaltning af kemiska föreningar.
En annan förklaring gafs på 1860-talet af Schönbein, som ansåg att
syret kunde uppträda i 3 olika tillstånd, dels såsom vanligt inaktivt
syre, dels såsom ozon (negativt-aktivt syre), dels såsom antozon
(positivt-aktivt syre). Då vätesuperoxiden, som vore en antozonid, kom i
beröring med en ozonid, t. ex. blysuperoxid, så förenades den förras
antozon med den senares ozon till vanligt syre, som bortgick
såsom gas. Äfven antog Schönlein, att vätesuperoxidens antozon i vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
