Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
skrifva det samarbete, som i Tyskland egt rum mellan vetenskapsmän
och praktici. I England förekommer icke något sådant samarbete,
åtminstone i blott ringa grad och undantagsvis. Den engelska kemiska
industrien, som dock är den äldsta, har också nu fått träda tillbaka för
Tysklands; inom färgindustrien t. ex., der ju engelsmännen började
bearbeta stenkolstjäran, ha numera tyskarne öfvertagit rollen att förädla
den, och engelsmännen utföra endast råämnena. Denna framgång måste,
som sagdt, tillskrifvas samverkan mellan teori och praktik. »På samma
sätt måste derför Tyskland göra inom elektrokemien», yttrade Ostwald
nyligen i ett föredrag inför det nybildade »Deutsche electrochemische
Gesellschaft».
Tidpunkten är också i sjelfva verket lämplig att starta några
nyheter inom elektrokemien. Med afseende på det teoretiska har man
nemligen nu kommit så långt, att de viktigaste frågorna inom
elektrokemien äro lösta på ett tillfredsställande sätt. Den elektriska
ledningsförmågan hos lösningar är exempelvis väl förklarad genom de välkända
moderna åsikterna om lösningars natur. En annan sak, som blifvit löst
på de sista åren, är frågan om de elektromotoriska krafternas uppkomst
och natur. Den torde icke vara så välbekant och det viktigaste deraf
skall derför här omnämnas.
Då socker nedföres i vatten, har det en viss benägenhet att lösa sig,
och lösandet fortgår, tills vattnet i sig upptagit ett bestämdt qvantum
socker. Lösningen kallas då mättad och har ett visst, mot
temperaturen svarande, osmotiskt tryck. Detta är alldeles analogt med
afdunstningen af vatten i ett slutet kärl; luften ofvanför vattnet upptager ånga
tills ett visst ångtryck, maximitensionen, blifvit uppnådt. Samma
förhållande ha vi i ett element t. ex. ett vanligt Danielin. Zinken har
en viss benägenhet att öfvergå i Zn-joner, laddade med positiv
elektricitet; äfven kopparn sträfvar att på detta sätt så att säga lösa sig, men
dess benägenhet härför är mindre, dess »lösningstension» är mindre än
zinkens. Följden är, att, då polerna förbindas så, att elektriciteten sättes
i tillfälle att öfvergå från koppar- till zinkpolen, en kemisk omsättning
kommer i gång: positivt laddade Cu-joner afsätta sig på kopparpolen
och afgifva sin elektricitet, som i stället öfverföres till Zn-polen,
hvarigenom Zn-joner kunna gå ut i lösningen. Alldeles som en kolf, som
afspärrar förbindningsröret mellan ett kärl innehållande eter och ett
annat med vatten, drifves öfver till vattensidan af det starkare
eterångtrycket. Såsom detta betraktelsesätt fordrar, är elementets
elektromotoriska kraft något beroende på koncentrationen hos lösningarne.
Zn-lösningen bör vara utspädd och Cu-lösningen koncentrerad. Teori
och försök stämma i denna fråga såväl qvalitativt som ock
qvantitativt.
Frågan om skilnaden mellan primära och sekundära elektrolytiska
processer besvaras på följande sätt. De primära processerna äro endast
beroende af strömstyrkan, icke direkt af temperaturen. De sekundära
processerna åter äro liksom kemiska förlopp i allmänhet i hög grad
beroende af temperaturen men ej direkt af strömstyrkan.
Dessa äro de viktigaste teoretiska frågorna, hvilkas här antydda
lösningar torde ligga sanningen mycket nära. De böra utgöra
grundlaget för de elektrokemiska undersökningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
