Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
eqvationen II. Blandningen kokades två timmar, och efter denna tid
gaf den ej någon qväfoxid vid skakning med qvicksilfver i nitrometer.
Ett andra försök gaf alldeles samma resultat. Salpetersyran var således
i båda fallen fullständigt aflägsnad.
Då det emellertid var antagligt, att vid dessa försök kokningen
varat onödigt länge och möjligen också amoniakmängden varit större
än behöfligt, utfördes tvänne nya försök, hvarvid dels
salpetersyremängden ökades till 0;4i63 gr. qväfve på 100 cm3 dels lösningen hölls
i verklig kokning endast fem minuter; i ena fallet användes så mycket
amoniumsulfat, att på 1HN03 kom 1H3N (eqv. III), i det andra så
mycket, att på 3HN03 kom 5H3N (eqv. II). Genom bestämning af den
qvarvarande mängden amoniak och salpetersyra kunde sedan beräknas,
att i första fallet 2,3g % salpetersyra gått förlorade genom afdunstning,
samt att af återstoden 92,31 % sönderdelats af amoniumsulfatet och
7,69 % förblifvit oförändrade — att i andra fallet ingen förlust genom
afdunstning uppstått, men att 93,01 % sönderdelats och 6,99 % lemnats
oangripne. Vidare framgick af dessa försök, att förhållandet emellan
totala förlusten af qväfve och förbrukad amoniak, då 1H3N på 1HN03
användts, var 1 : 1,183; då 5H3N användts på 3HN03, motsvarade detta
förhållande 1 : 1,225. Alltså hade i båda fallen ungefär samma mängd
amoniak åtgått till förstöring af salpetersyran.
Då nu enligt eqv. II 1 del qväfve (i form af salpetersyra)
motsvarar 2,024 delar H3N, men enligt eqv. I och III endast 1,214 delar
H3N, alltså i senare fallet en mängd, som mycket nära sammanfaller
med den i verkligheten förbrukade mängden, kan man af de två sista
försöken draga den slutsatsen, att det är onödigt att använda
synnerligen mycket mer amoniak, än som enligt de två sista eqvationerna
(I o. III) erfordras, d. v. s. 1 mol. H3N på en mol. af qväfvesyrorna.
För kontrolls skull kokades 100 cm3 af samma syreblandning som i
de två sista försöken med 2,174 gr. amoniumsulfat d. v. s. den enligt
^qv. III noggrant beräknade mängden under en half timmes tid.
Återstoden innehöll endast obestämbara spår af qväfvesyror. Om deremot
2,2 gr. amoniumsulfat, d. v. s. ett öfverskott af endast en procent,
tillsattes, erhölls efter en half timmes kokning vid syrans skakning med
qvicksilfver i nitrometer ej någon qväfoxid. Salpetersyrans förstöring
var således i sista fallet fullständig.
Af de hittills anförda försöken kan man ej med full bestämdhet
sluta till, huruvida salpetersyran såsom sådan direkt angripes af
arnö-niaken under bildning af qväfoxidul enligt eqv. II, eller om det endast
är den i första hand genom salpetersyrans spontana sönderfallande i
syrgas och Salpetersyrlighet bildade nitrosylsvafvelsyran, som påverkas.
Jämför man de resultat, som erhöllos vid fem minuters kokning utan
amoniumsulfat med dem, som erhöllos vid lika lång tids kokning under
tillsats af nämnda salt, så ser man att i förra fallet 16 a 17 %, i senare
fallet omkring 7 % saltpetersyra förblifvit oförändrade. Detta tyder derpå,
att salpetersyran åtminstone till en del angripits af amoniaken, innan
den ännu hunnit reduceras till nitrosylsvafvelsyra, hvarvid qväfoxid
måste hafva bildats. Alldeles säker är dock denna slutsats icke, ty
det är mycket möjligt, att omvandlingen af salpetersyran till
nitrosylsvafvelsyra i någon mån påskyndats, derigenom att denna senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
