Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
och dervid gifva upphof till de nämnda ämnena (K + H20 = H + KOH,
S04 + H20 = O + H2S04), som också verkligen uppträda. Mäter man
den elektromotoriska kraft, som fordras till denna elektrolys, så befinnes
den mindre än den enligt det vanliga antagandet borde vara; deremot
är den så stor, som om de verkligen uppträdande produkterna vore de
primära. Det är en allmän regel, att den elektromotoriska kraften blott
beror af de verkligen inträdande processerna och alis intet af dem, som
vi pläga anse som de primära. Derför synes det också föga lämpligt
att bibehålla denna skilnad, och åtminstone för beräkningen af
polarisationen vid elektrolys är särskiljandet af primära och sekundära processer
af ingen nytta.
Men här föreligger dock en icke ovigtig skilnad, hvilken i det
vanliga uttryckssättet ej kommit till sin rätt. Detta är särskiljandet mellan
de ämnen, som förmedla ledningen, och dem, som afskiljas vid
elektroden. Dessa båda äro ej identiska och kunna endast undantagsvis
sammanfalla, ty blott få joner kunna utan ändring i sin kemiska
sammansättning öfvergå i oelektriska föreningar, såsom de måste göra, om
det blott gåfves primära elektrolysprodukter i vanlig mening. Den
skilnad, som man oegentligt har betecknat med orden primära och
sekundära sönderdelningsprodukter, har afseende på den frågan: hvad
är det, som leder strömmen, och hvad är det som bortgår vid
elektroden? I några få fall är det samma ämnen såsom t. ex. vid
elektrolys af smält klormagnesium, hvarvid klor och magnesium uppträda.
I de flesta fall är det dock alldeles olika ämnen, och det föreligger
ingen nödvändighet, att de måste vara lika.
Men hvilka ämnen afskiljas då vid elektroderna, om möjligen flera
olika skulle kunna ifrågakomma? Äfven denna fråga låter helt allmänt
besvara sig: det är alltid de ämnen, hvilkas afskiljande kräfver den
minsta elektromotoriska kraften; dervid är det alldeles enahanda, om
de äro primära eller sekundära i vanlig mening, d. v. s. om de besörja
hufvuddelen af strömledningen eller icke.
För strömmens ledning och för det dervid uppträdande motståndet
komma alla förhandenvarande joner, i förhållande till sin mängd eller
koncentration och rörelsehastighet, i betraktande, och de storheter, som
stå i sammanhang härmed, beräknas med hänsyn till dessa
omständigheter. För polarisationen vid elektroden deremot är blott det, som
afskiljes, af betydelse. Båda sakerna* äro i hög grad oberoende af
hvarandra, och blott den omständigheten, att man ej förutsett detta
oberoende, har varit orsaken till det förut omnämnda föga lämpliga
uttryckssättet. Betoningen häraf har ej ett blott teoretiskt intresse, bristande
klarhet i denna punkt har nog varit orsaken till månget misslyckadt
praktiskt försök.
För närvarande är inom tekniker-kretsar den öfvertygelsen redan
vidt spridd, att just den vetenskapliga elektrokemien, såsom den på
sista tiden har utvecklat sig, är kallad att vara tekniken till hjelp vid
dess framträngande i det nya löftesrika landet och att visa den vägen;
sjelf måste tekniken visserligen bebygga det. Vetenskapen har härvid
såväl en positiv som en negativ verksamhet. Den både visar, hvad
som kan göras, och kan också säga: »detta går med all säkerhet icke».
Den tekniske uppfinnarens verksamhet göres derigenom ej öfverflödig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
