Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk Kemisk Tidskrift.
VIL årg. Den 21 Mars 1895. N:o 3.
Kemistsamfundet.
Sammanträdet den 21 Februari 1895.
1) Upplästes och godkändes protokollet för föregående sammanträde.
2) Prof. Klason omnämnde, att föreståndarne för fackskolorna vid
Tekniska Högskolan rådplägat om lämpligheten att i afgångsbetygen
använda någon viss titel, hvartill den aflagda examen skulle berättiga.
Nu begagnas nästan alltid titeln ingeniör och i vissa fall civilingeniör.
Ursprungligen voro ingeniörer väg- och vattenbyggare och dertill
militärer, i motsats hvartill på senare tid kommit civilingeniörer. Detta
sistnämnda bör derför på grund af sin historiska betydelse bibehållas
endast för väg- och vattenbyggare. För de öfriga skulle man kunna
tänka sig ordet ingeniör differentieradt genom ett annat tillägg,
exempelvis maskin-, bergs-, bruks-ingeniör, men frågan blir då, huru man
skulle benämna kemiska fackskolans elever. Ett namn, som enligt
talarens mening temligen väl skulle motsvara ändamålet, vore
fabriks-ingeniör, enär kemiskt tekniska etablissement i allmänhet betecknades
med ordet fabrik; deremot kunde man ej gerna begagna en sådan
sammanställning som kemiskt-teknisk ingeniör, emedan tekniker och
ingeniör numera betyda detsamma.
Under det med anledning af hr Klasons begäran uppkomna
meningsutbytet om denna namnfråga föreslogo hrr Ekstrand och Norblad
ordet kemie-ingemör, bildadt i analogi med t. ex. filosofie doktor, hvilket
mer än fabriksingeniör betonade den med den kemiska fackskolan
specielt afsedda studieriktningen, hvaremot åter invändes, att ordet
fabriksingeniör hade större praktisk betydelse för elevernas framtid. I öfrigt
yttrade sig hrr Cronquist, Du Rietz, Landin och Svedmark, och syntes
båda benämningarne på grund af företräden i ena eller andra afseendet
hafva sina anhängare.
3) Prof. Cronquist höll föredrag om de metoder, som mest användas vid
undersökning af nitroglycerinhaltiga sprängämnen (infördt i detta häfte).
Efter föredraget framstälde prof. Pettersson den frågan, hvilka
anordningar föredraganden begagnade, för att under längre tid hålla temperaturen
konstant, hvarpå hr Cronquist svarade, att, när det gälde temperaturer
af 60° till 66\ saken utan svårighet läte sig göra genom att uppvärma
en större mängd vatten med en låga af passande storlek; gälde det åter
lägre temperaturer såsom 40°, hade föredraganden användt en inuti med
zink klädd trälar, omgifven på alla sidor med tjock hårfilt, hvari vatten
under veckor höll sig omkring 40°. Under sommaren kunde man medelst
denna lår och användning af is under lång tid hålla temperaturen
omkring 0°. Genom inuti anbragta med en elektrisk ringledning förbundna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
