- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / VII. årg. /
82

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

I fråga om oximerna har man funnit, att jämte de normala
oximerna af formeln C6H5CHNOH, som gifva två stereoisomera eterarter,
äfven finnas oximer af formeln C6H5CH.NH, de s. k. isoximerna, som

\/
O
äro tautomera med de förra. När isoximerna förekomma i en
fullständigt vattenfri lösning, uppträda de dock endast i den normala
formen, hvarföre isøformen är att betrakta såsom en biform af
under-ordnad betydelse, som endast uppträder under derför gynsamma
förhållanden, specielt när vatten är närvarande. På samma sätt anser
Hantzsch, att det förhåller sig med isodiazoföreningarna, hvilka —
såsom nämndt — af åtskilliga forskare uppfattats såsom nitrosaminer.
»Vissa diazoföreningar, de s. k. isodiazoföreningarna, äro tautomera
alldeles som isoximerna bland oximerna, och för isodiazoföreningarnes
nitrosaminformel föreligger intet bevis. Nitrosaminformeln har endast
egenskapen att vara en tautomer biform, men isodinzoföreningarnas
förhållande till diazoföreningarna förmår den ej förklara.»

Hantøsch har försökt framställa eterarter af diazoföreningarna för
att — i likhet med hvad som skett i fråga om oximerna — söka
påvisa, att det finnes tvänne strukturidentiska sådana, af hvilka den ena
förhåller sig som de äkta diazoföreningarna, den andra deremot som
isodiazoföreningarna. »På grund af experimentella svårigheter» har detta
emellertid icke lyckats honom. Deremot anser sig Hantøsch hafva till
fullo bevisat, att diazobenzolsulfonsyrans kaliumsalter verkligen
förekomma i tvänne strukturidentiska former, af hvilka den ena visar
diazoföreningarnes, den andra isodiazoföreningarnas karaktärer. De
båda salterna böra derföre hafva formlerna:

C6H5N = sydiazobenzolsulfon- C6H5N = antidiazobenzolsulfon-

il syrans kaliumsalt. || syrans kaliumsalt.

KO3SN NS03K

Diazo- och isodiazoföreningarna äro således stereoisomera, och i
denna egenskap äro de de första föreningar, hos hvilka stereoisomerin
betingas af kvaf vet själft och icke, såsom fallet är hos oximerna, af en
dubbelbindning mellan kol och kväfve.

För att uti en diazoförening bestämma dess konfiguration kan
man betjäna sig af det förhållandet, att syndiazoföreningarna med
lätthet bilda azofärgämnen, något som deremot icke är fallet med
antiföreningarna. Många af de äkta diazoföreningarna förekomma ofta i
form af »inre anhydrider» t. ex. anhydriden af diazobenzolsulfonsyran

C6H4 — N

|| . På grund af atomernas ringformiga anordning måste tyd-

S03 — N

ligen dessa föreningar vara syn-föreningar, och om anhydridbindningen
upplöses, såsom sker vid färgämnebildningen, måste en sådan förening
fortfarande vara en syn-förening. Häraf har Hantøsch dragit den
slutsatsen, att de äkta diazoföreningarna måste vara syn-föreningar och
följaktligen isodiazoföreningarna anti-föreningar. Man har observerat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1895/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free