Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
-en kanal i midten. De enskilda fibrerna äro till ett antal af 7—20
förenade till en bundt. Fibern, sådan den förekommer i handeln, är
något sträf, af brun till silfvergrå färg samt har en viss glans.
I motsats till bomullscellulosan, som saknar positiva reaktioner,
utmärkes jutefibern och lignocellulosan i allmänhet genom flera
karakteristiska kännetecken, bland hvilka må framhållas:
anilinsalter färga den mörkt guldgul; i allmänhet har den stark
affinitet till färgämnen alldeles som silke och ull, ehuru den ej
innehåller något qväfve;
klor absorberas med begärlighet, och klorabsorptionen påvisas
genom behandling med natriumsulfit, som framkallar en mörk
ma-.genta-röd färg;
en blandning af jernklorid och rödt blodlutsalt är ett mycket
karakteristiskt reagens, ty fibern afskiljer och upptager derur
berlinerblått ända till 50 % af sin vigt;
kaliumpermanganat reduceras hastigt af fibern, som deraf färgas
brun; af Svafvelsyrlighet löses åter den bildade brunstenen, och fibern
befinnes vara blekt.
Till syror och alkalier förhåller sig jutefibern ungefär som
bomulls-cellulosa, men till tiokarbonat deremot något olika, i det att den
gelatineras men vid derpå följande behandling med vatten ej löses utan
blott sväller till en enorm volym.
Jutefibern ger liksom bomull benzoater och acetater, men dessas
sammansättning har ej ännu blifvit tillräckligt studerad. Af
salpetersyra angripes den äfven och ger nitrater, men det märkliga dervid är,
att sambandet mellan lignon- och cellulosagruppen ej upphäfves utan
lignocellulosamolekylen såsom enhet inträder i reaktion.
Lignocellulosan synes gifva en förklaring på förekomsten af
hippur-syra i gräsätande djurs urin, ty, då lignocellulosan innehåller både ett
hydrobenzolderivat och gruppen — CO — CH2 —, kan man väl antaga,
att vid djurets matsmältningsprocess dessa inverka på hvarandra och
förhandenvarande amid-derivat till bildande af hippursyra (benzoyl-
amidoättiksyra) CH2 pQ/yrr 5 •
Äfven bildningen af tannin inom växterna synes kunna hänföras
till lignocellulosan, ty jute, som blifvit hoppackad i vått tillstånd,
undergår en betydande kemisk förändring, och bland de produkter,
som derefter erhållas derur, intaga floroglucin och protokatekusyra en
framstående plats. Som bekant är protokatekusyra en
destillationsprodukt af de egentliga garfämnena.
Andra slag af lignocellulosa. Hit räknas glycodrupos eller de hårda
konkretioner, som ofta förekomma i päron. Denna substans har den
empiriska sammansättningen C24H36016 eller C12H1808, hvilken endast
obetydligt skiljer sig från jutefiberns C12H1809. Glycodrupos ger vid
kokning med utspädd salpetersyra en återstod af cellulosa.
Vidare räknas hit sädesslagens strå och fröskal, i dessa senare
förekommer såsom väsentlig beståndsdel ett ämne kalladt trägummi, som
kan uppfattas såsom anhydrid af pentaglykoser och vid hydrolys ger
de kristalliserande pentoserna xylos och arabinos. Vid kokning med
utspädd klorvätesyra lemna pentaglykoserna furfurol (namnet härledt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
