Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
af furfur == kli), men det är ej endast pentaglykoserna, som lemna
furfurol, utan äfven en del af cellulosan, den s. k. /^-cellulosan. Den i
sädeshalmen förekommande lignocellulosan är af något afvikande
beskaffenhet, i det den innehåller en vida lägre procent verklig cellulosa
än jute.
Ved är ännu ett slag och det vigtigaste af lignocellulosa. Det
förefaller som om vedämnet vore mycket vexlande till sin sammansättning
och sina närmare beståndsdelar, men det har visat sig, att, sedan man
aflägsnat mera tillfälliga inblandningar, såsom tannin, färgämnen, hartser
och dylikt, sjelfva vedfibern har en öfverraskande konstant
sammansättning, och lignon-gruppen deri d. v. s. den grupp, som är bunden
vid den egentliga cellulosan, anses hafva sammansättningen Cl9H24O10,
mycket nära öfverensstämmand med lignonen i jute, blott att veden
håller en större procenthalt af lignongruppen. Vedbildningen torde få
anses som en kontinuerlig förändring af cellulosan och veden såsom
slutprodukten af denna förändring, hvadan lignonhalten växer på
cellulosans bekostnad. Också innehåller lignocellulosan under första
växt-året 70—80 pct cellulosa, veden deremot blott 50—60 pct. En process,
som åtföljer vedbildningen, är alstringen af furfurolgifvande
beståndsdelar. Dessa förefinnas under vedbildningens tidigare stadier under
form af cellulosa men förvandlas gradvis till pentaglykoser och
upphöra dermed också att stå i organiskt förhållande till växtens
cellväfnad. I flertalet vedslag är halten af den furfurolgifvande
komponenten ganska konstant, endast i barrveden är den betydligt mindre
än i andra träslag. Metoxylgruppens framträdande står också i
samband med vedbildningen, ty den förekommer icke, eller endast spårvis
i bomullscellulosa, mera i jute och mest i ved, och detta till ett ganska
konstant belopp, så att man till och med skulle kunna begagna sig af
»metoxyl-talet» för att bestämma t. ex. mekanisk pappersmassa i papper.
Med afseende på metoxylgruppens förekomst tilltager dess belopp något
med trädets ålder, och grenarne innehålla mera deraf än stammen. Den
kan ej extraheras ur veden utan är en karakteristisk beståndsdel af
sjelfva vedsubstansen eller lignocellulosan.
Ättiksyrans radikal CH2CO ingår äfven i vedsubstansen, och det
är ett kändt faktum, att ättiksyra erhålles ur ved under åtskilliga
förhållanden, såsom vid sur och alkalisk hydrolys, oxidation, smältning
med alkalier (ända till 30—40 pct ättiksyra af vedens vigt),
torrdestillation. Det ser ut, som om vid vedbildningen gruppen CH2CO
tillväxer samtidigt med pentaglykoserna af formen C5H10O5, och man
skulle kunna tänka sig båda närmast framgångna ur en hexos:
2CeH12Oe = 2C,H10O8 + C2H402.
Barrträdens vedsubstans. Denna har särskildt för tillverkning af
kemisk pappersmassa fått stor betydelse. För nämnda ändamål
användes företrädesvis den s. k. sulfitmetoden, som består deri, att den
på mekanisk väg finfördelade veden eller flisen under längre tid
digereras med en lösning af kalciumbisulfit. Denna metod har fördelen
att ganska fullständigt skilja cellulosan från andra ämnen i veden och
detta med ett minimum af kemiska förändringar. Likväl har man
hittills endast en mycket knapphändig kännedom om alla de ämnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
