Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Järnets nitrososulfider.
Af E. Olofsson.
År 1858 hade Poussin af Svafvelammonium, kaliumnitrit och en
lösning af ett järnoxidulsalt framställt en förening, som han gaf namnet
>järnets binitrosulfuret» och formeln: Fe3S5(NO)4H2.
Denna nya förening undersöktes sedan af flera andra kemister
(Porzæinsky, Bosenberg, Peniel och Pavel), men alla kommo de till
olika analytiska resultat och skiljaktiga meningar om densamma. Då
det skulle blifva för långt att här citera hvars och ens undersökningar,
vill jag endast omnämna O. PaveVs för att sedan Öfvergå till den
nyaste undersökningen öfver detta ämne, utförd af C, Marie och
B. Marquis.
»De genom inverkan af järnvitriol på en blandning af svafvelalkali
och ett nitrit bildade nitrososulfiderna innehålla alltid en alkalimetall»,
säger O. Pavel (Berichte 1882). Han framställde kaliumsaltet så, att
han till den till kokning upphettade lösningen af 35 gr. natriumnitrit
i 400 ccm. vatten satte lösningen af 400 ccm. ur 44 gr. kali framstäldt
enkelt svafvelkaliunx, uppvärmde återigen till begynnande kokning samt
tillsatte under häftig skakning en något sur lösning af 159 gr.
järnvitriol i 1,200 ccm. vatten. Blandningen fick stå på ett hett vattenbad,
tills det på kolfvens väggar afsatte sig en smutsigt grön fällning,
bestående af järnoxid, järnoxidul och svafvel. Han filtrerade hastigt, satte
till nitratet utspädd kalilut och lät saltet stå och kristallisera ut; det
kristalliserade i svarta nålar. Pavel analyserade det och gaf det
formeln: Fe4S3(NO)7K + H20.
De öfver fosforsyreanhydrid torkade, diamantglänsande, hårda, mo*
noklina kristallerna sönderdelas märkbart endast på ytan, då de
utsättas för luftens — eller äfven det direkta solljusets — inverkan.
Upphettas de i luft, så inträder en häftig sönderdelning under massans
rödglödgning; vatten, kväfoxid, kväfgas, Svafvelsyrlighet och
ammoniumsulfat bortgå, svafveljärn, järnoxid, järnoxidul och kaliumsulfat
kvarstanna.
Syrors inverkan på nitrososulfider beror på temperatur och
koncentration. Om man t. ex. försätter en iskall, koncentrerad lösning af
järnets kaliumnitrososulfid med iskall, koncentrerad svafvelsyra i
öfverskott, så utfaller — under samtidig sönderdelning af en del af saltet —
det i öfverskott af syror beständiga järnsaltet: [Fe4S3(NO)7]2Fe.
Försätter man åter en utspädd lösning af en nitrososulfid med utspädd
svafvelsyra vid vanlig temperatur, så utfaller den i vatten olösliga,
amorfa syran: Fe4S3(NO)7H.
Med afseende på nitrososulfidernas löslighet i vatten märkes, att
natrium- och litiumsalterna äro lättlösligast, tallium- och cæsiumsalterna
svårlösligast.
Helt nyligen hafva järnets nitrososulfider varit föremål för
undersökningar af G. Marie och B. Marquis. En uppsats öfver deras
arbeten finnes införd i Comptes Rendus N:o 3, 1896; jag vill referera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
