Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
densamma, enär den tyckes utgöra en enkel lösning på frågan om
sammansättningen af järnets nitrososulfider.
Följande den af Roussin gifna metoden använde de natriumnitrit,
svafvelnatrium och fullkomligt neutralt ferrosulfat, men det bildades
ingen nitrososulfid; vätskan blef endast grön. Tillsattes nu en syra, så
bildades genast nitrososulfiden, hvilken medelst eter kunde skiljas från
vätskan. Det är således tydligt, att vätskan måste vara sur i och för
bildandet af fri Salpetersyrlighet, hvilken angriper svafveljärnet och
med detta gifver nitrososulfiden. Men tillsattes den för frigörande af
all Salpetersyrlighet behöfliga mängden syra, så inträdde en häftig
reaktion^ i det att nitrösa ångor bildades och järnnitrososulfiden
sönderdelades. För att hindra detta använde de svaga syror och stannade
till sist vid kolsyran, enär den gaf de bästa resultat.
Den ofvan nämnda blandningen af natriumsalter och järnvitriol
upphettades på vattenbad och en kolsyreström fick gå igenom den
under flera timmar, tills allt svafveljärn hade försvunnit, då reaktionen
var slut. Man filtrerade och lät saltet kristallisera ut; efter 12 timmar
hade det bildats glänsande, svarta nålar. De voro lösliga i vatten,
alkohol och eter men olösliga i benzin och ligroin. För öfrigt stämde
de yttre egenskaperna väl öfverens med de salter, som de Öfriga
forskarna på detta område erhållit.
Analysen af detsamma gaf: T , lÄ ,
J ° I medeltal.
Fe............................................. 38.64 %
S................................................ 15.50 %
N............................................... 16.36 %
H20 .......................................... 6.G2 %
Syre genom dif...................... 22.88 %
Dess formel skulle alltså vara Fe3S2N506 + 1.5 H20, hvilken är nära
den af Rosenberg gifna: Fe,S5(NO)10 + 4H20.
Det salt, som de erhöllo, förändras i luften under afgifvande af
gula ångor; det sönderdelas af syror så, att fritt svafvel utfaller och
nitrösa gaser bortgå. Upphettas det med vatten till 220° i slutet rör,
så går det sönder i ammoniumsulfat, järnoxid och fritt kväfve.
Bildningen af de två första produkterna är lätt förstådd, men hvad kväfvet
beträffar, så kunna de förklara dess bildning endast genom att antaga
närvaron af en grupp N02, som förmår bilda ammoniumnitrit, hvilket
sedan sönderdelas i vatten och kväfve.
Skedde upphettningen däremot endast till 200°, så inträffade en
mera komplicerad sönderdelning, i det att det bildades
ammonium-hyposulfit, -sulfit och -sulfat samt en grön förening, hvars konstitution
de ej ännu utredt.
Formeln Fe3S2Nö06 + l.sH20 kan, säga de, lätt förklaras genom
själfva bildningssättet. Tre mol. svafveljärn bilda under förlust af en
atom svafvel gruppen Fe3S2; detta svafvel återfinnes också i moderluten
i syrsatta föreningar: natriumhyposulfit och -sulfat Reaktionsförloppet
kan alltså uttryckas genom följande ekvation:
18FeS + 30HNO2 - 6 [Fe3S2lST506 + l.sH.Oj +
+ 2 H2S203 + H2S04 + H2S03 + 2 H20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
