Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
4. Benmjölet utsåddes på våren, ehuru det är bekant sedan länge,
att benmjölet äfven vid vårsäd helst bör utsås redan på hösten.
Prof. Maercker har 1895 i sin Phosphorsäurewirkung der
Knochen-méhle offentliggjort sina försök, där han kom till det resultat, att
benmjölsfosforsyran ej är väsentligt mera värd än fosforsyran i råfosfat. Beträffande
dessa försök äro hufvudsakligen följande anmärkningar att göra:
1. Försöken skedde äfven här i småkarl.
2. Endast korn användes till första skörd.
I öfrigt torde samma anmärkningar, som anförts beträffande
Wagners försök, till väsentlig grad äfven träffa dessa, då han säger sig ha
följt Wagners metod.
Dr Martin Ullmann har i ett arbete tiber Knochenmehldungimg 1894
offentliggjort en del kärlförsök, på grund af hvilka han kom till väsentligt
olika resultat mot de föregående, eller till och med något högre än vid
superfosfat, och tyckes detta hufvudsakligen bero på följande orsaker:
1. Den jord som användes, var af temligen god beskaffenhet, i
följd hvaraf skördestegringen af kärna vid t. ex. O.e gr. fosforsyra ej
utgjorde mera vid höstråg än 8 å 28 %, vid sommarhvete 14 å 30 %.
Detta spelar nog en stor roll, i det att benmjölet hufvudsakligen torde
böra förordas på jord i temligen god kultur, antagligen beroende på
förruttnelsebakteriernas eller möjligen andra bakteriers inverkan.
2. Till utsäde användes höstråg och sommarhvete, men ej korn,
då detta sädesslag visat sig ej med fördel kunna tillgodogöra sig
benmjölsfosforsyran. Huru de öfriga anordningarna voro utförda framgår
^j tillräckligt tydligt, och hafva dessa försök endast refererats för att
påvisa, att äfven kärlförsök kunna visa betydligt olika resultat med
olika jordarter och olika växter.
Beträffande benmjölskväfvet äro åsigterna betydligt enigare, i det
att Wagner tyckes stå temligen ensam om sitt uttalande, att
benmjölskväfvet ej är värdt mera än 53 å 60 % af salpeterkväfvet.
Maercker anser, att benmjölskväfvet i vissa fall kommer nära
salpeterkväfvet, ehuru han ej anför några siffror häröfver. Ullmann fann,
att benmjölskväfvets verkan uppgår till 95 å 105 % af salpeterkväfvets
och å kärnan, särskildt tagen, ibland betydligt mera, alltså i en del
fall större än detta senare, beroende på att salpeterkväfvet går mera i
halmen, då deremot benmjölskväfvet mera kommer kärnan tillgodo.
Detta synes af nedanstående tab. 2.
Tabell 2.
Ullmanns uppgift om analys å halm och kärna vid gödsling med
benmjöl och chilesalpeter vid hösthvete.
t^† k -f fy-a • Gram Procent Gram Summa Gram kväfve
ö °’ skörd. kväfve, kväfve. kväfve, tillgodogjordt.
Halm................ 115.85 O.37 0.429 — —
Kärna............... 67.28 2.09 I.409 1.838 —
Gödsl, med 1.0 5 gr.
salpeterkväfve.
Halm................ 143.96 0.87 I.252 — —
Kärna............... 63.31 2.64 I.672 2.924 Löse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
