Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Gödsl, med 1.0 5 gr. Gram Procent Gram Summa Gram kväfve
benmjölskväfve. skörd. kväfve. kväfve. kväfve, tillgodogjordt.
Halm................ 149.37 0.28 0.4is —
Kärna............... 92.70 2.13 I.975 2.393 O.555
Af de fältförsök, som hittills utförts, äro Prof. Mareks säkerligen
de mest omfattande och tillförlitligaste, och tyckas dessa vara utförda
med största omsorg och noggrannhet. Parcellernas storlek vexlade
mellan 1 qvm. och 150 qvm., alltså delvis ganska stor yta. De
resultat, som här meddelas, röra uteslutande benmjöl och tomasfosfat,
ehuru äfven andra fosforsyrehaltiga gödningsämnen undersöktes. De
medeltalssiffror, han 1887 erhöll, utgjorde i procent öfver ogödsladt vid
Höstråg...............................för benmjöl 23 %, för tomasfosfat 29 %.
Vårsäd (hafre, korn & hvete) » 12 % (O.s—26), » 10 % (1—19).
Rotfrukter (betor & potatis) » 27 % (12—47), » 24 % (8—35).
De ytterst låga resultaten, 0,5 % för benmjöl och 1 % för
tomasfosfat, gälde hafre på styf lerjord. Försöken för att utröna
gödningsämnenas verkan på följande skörd, 1888, utvisa följande medeltalssiffror:
Vid potatis....... för benmjöl 9 %, för tomasfosfat 1 %.
» sockerbetor » 30 %, » 27 %.
Detaljsiffrorna voro här mycket vexlande hufvudsakligen beroende
på förfrukten; sockermängden vid betorna var i det närmaste lika eller
för benmjöl 15,99 %, för tomasfosfat 16,19 %, för ogödsladt 16,01 %.
Det är att märka, att skördestegringen ingenstädes för sädesarter
öfversteg 26 %, under det att Wagner erhöll ända till 259 % för
tomasfosfat och 410 % för superfosfat, och Maercher ända till 1,000
å 100,000 % för superfosfat, hvilket ju ej alls stämmer med resultaten
i det praktiska landtbruket, och alltså beror på att nästan steril jord
användts.
I motsats till Wagner, som uttryckligen säger, att hans försök
icke behandla några teoretiska frågor utan omedelbart tjena praktikens
behof, och att resultaten skola vara direkt användbara för åkerbrukets
praktiska förhållanden, är Marek betydligt anspråkslösare, i det han
säger: »Dessa voro resultaten af de uppnådda direkta verkningarna, och
är det ej osannolikt, att på liknande jordarter, under liknande
förhållanden vid de använda gödningsämnena, liknande resultat uppnås.»
Likväl måste hvarje opartisk granskare medgifva, att Maretis
försök äro utförda på ett betydligt mångsidigare sätt, och mycket mera
öfverensstämma med de vid åkerbruket förekommande naturliga
förhållandena.
Beträffande det grundfel, hvartill Wagner m. fl. gjort sig skyldiga,
då de uteslutande användt korn till utsäde, hänvisas till en del
uttalanden af Prof. WoMtmann i Poppelsdorf återgifna i Tidskrift för
Landtman 1895 n:ris 27 & 28, där han påvisar, att kornrötterna äro
finare byggda än t. ex. hafre- och hveterötterna och därför med
framgång kunna upptaga näring, endast då den erbjudes dem i riklig mängd,
under de bästa fysikaliska förhållanden och i lättlöslig, lämplig form;
från gödsling med långsamt verkande svafvelsyrad ammoniak, guano
eller benmjöl anser han sig i allmänhet böra afråda. Liebscher i
Göttingen åter, hvilken utfört gödningsförsök på fältet, säger, efter ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
