Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
ningen i 1 kub.cm. ättiksyreanhydrid och efter afkylning försigtigt
tillfoga svafvelsyra af I.53 egentlig vigt, då vid halt af harts intensiva,
snart försvinnande blå- till rödvioletta färgningar uppstå.
Ett annat sätt är att behandla fett-hartssyre blandningen med
salpetersyra, då hartssyrorna omvandlas till löslig terebinsyra (C7H10O4),
under det att fettsyrorna endast föga angripas. (De på denna reaktion
grundade qvantitativa bestämningsmetoderna af Barfoed m. fl. hafva
dock på grund af fettsyrornas angripande visat sig otillfredsställande).
Vid kokning med salpetersyran fås den karakteristiska lukt, som alltid
uppkommer, då harts kokas med salpetersyra. Vid lösningens
utspädning med vatten inträder grumling af utfäldt harts, och vid tillfogande
af ammoniak framträder en röd till rödbrun färg.
Om vätesuperoxiden.
Eeferat af C. Kullgren.
I denna tidskrift (1894,155) är redan meddeladt, hurusom Moritz
Traube vid djupare studier öfver vätesuperoxiden kommit till den
uppfattningen, att dess vedertagna konstitutionsformel HO . ÖH är ohållbar,
då den lämnar alldeles oförklarad vätesuperoxidens bildning af
mole-kulärt syre och nascerande väte och ej heller låter förstå denna kropps
mäst karakteristiska egenskap att vara ett starkt reduktionsmedel.
Traube skref därför vätesuperoxiden på följande sätt:
H . I O : 0| . H,
där syret är trevärdigt, och med en kläm är särskildt framhållet
syre-rnolekylens förening med väteatomer.
Otvifvelaktligen få vätesuperoxidens mera framträdande egenskaper
ett vida bättre uttryck härigenom än i den brukliga hydroxylformen.
På senaste tiden hafva en del andra framstående kemister ägnat denna
fråga sin uppmärksamhet. Särskildt har J. W. Brukl (Berl. Ber. 28,2847)
framlagt intressanta resultat öfver sina hithörande undersökningar, och
jag skall härnedan i korthet redogöra för desamma.
Brukl har sökt lösa konstitutionsproblemet genom att bestämma
de spektrometriska konstanterna. Som bekant äger hvarje element en
viss atomrefraktion för hvarje valens, det kan antaga, och ju högre den
senare är, desto större är ock den förra. Äger då mellan syreatomerna
inom vätesuperoxiden en dubbel eller flerfaldig bindning rum, böra ju
dessa äga en högre atomrefraktion än den, som tillkommer syret i
t. ex. vatten.
För framställning af ren vätesuperoxid underkastade Brukl
handelsvaran destillation i vacuum. Detta lyckades godt, så snart ej
extraktion med eter först företagits. Experimentatorn fann sig en gång
föranlåten att göra en utdragning med eter; då försiggick destillationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
