- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / VIII. årg. /
167

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

ytterligt oroligt, och en mycket häftig explosion följde, när en
skarp-kantig glasstaf kom i beröring med återstoden i destillationskolfven.

Äfven vid andra tillfällen framträda starka ytverkningar. Utgjutes
superoxiden på en glasplatta, utvecklas syre mycket häftigare, än då
vätskan är bevarad i ett glaskärl. Är glasskifvan mattslipad, blir
sönderdelningen stormig.

Dessa förhållanden lade svårigheter i vägen för den optiska
undersökningen, då ju de där använda glasprismorna skulle ögonblickligen
sönderdela vätesuperoxiden. Detta förekoms därigenom, att väggarne
betäcktes med smält paraffin, hvilket visade sig som ett indifferent
material och ej fuktades af oxiden, hvadan den ej heller utöfvade
några ytverkningar. Den lämpar sig naturligtvis ock till att öfverdraga
väggarne i de glaskärl, hvari man vill bevara vätesuperoxiden en längre
tid. Härvid må äfven framhållas, att i vacuum destillerad substans
är långt mer hållbar än den odestillerade. En på lämpligt sätt bevarad
superoxid visade efter 50 dagar en titer af 99.48 %. Den ägde då en
sp. vikt af 1.4094, under det att hos den~ fullkomligt vattenfria sp.
vikten stiger ända till 1.4584. Författaren framhåller därför sp. vikten
såsom det skarpaste kriteriet på vätesuperoxidens renhet och framför
allt torrhet.

De spektrometriska bestämningarna utfördes på fyra olika preparat
af i det närmaste ren superoxid och med de försiktighetsmått, som
ofvan angifvits. De erhållna värdena visa god öfverensstämmelse. Den
största afvikelse, som förekommer hos den viktigaste konstanten,
mole-kularrefraktionen, utgör blott 0.09 och hos molekulardispersionen blott O.ooi.

Medelvärdet för den molekulära refraktionen och dispersionen blir:

Ua MNa M, - Ma

5.791 5.817 0.136.

Subtraherar man nu från vattnets spektrometriska konstanter en
väteatoms motsvarande värden, så erhåller man för hydroxylresten:

M<* MNa M/ ~ M«
2.59 2.66 0.05.

Då hydroxylgruppen i vatten, i föreningar med kol och kväfve, visar
nästan identiskt samma värden, fins intet skäl att antaga, att dessa
konstanter skulle lida några väsentliga förändringar i en förening af två
hydroxylgrupper. Antager man då för vätesuperoxiden
konstitutionsformeln H . O . O . H bör man således erhålla för densamma dubbla
de för hydroxylresten angifna värdena, eller:

Ma MNa My — Ma

5.18 5.32 0.10.

Sammanställas dessa värden med de ofvan funna, visar sig en betydlig
differens, vida större än hvad som är att härleda ur de möjliga
försöksfelen.

Med de erfarenheter, man hittills gjort om de faktorer af
konstitutiv natur, som inverka på de spektrometriska förhållandena, låter sig
detta ej annorlunda förklara, än att syreatomerna i vätesuperoxiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1896/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free